Det är på håret!

Att kommunfullmäktige inte är eniga i frågan om skolorna borde, i vårt perspektiv, vara tillräckligt för att bordlägga skolfrågan. Det behövs riktiga professionellt framtagna konsekvensanalyser för sociala frågor, miljöfrågor, pedagogik, mm, för att Ronneby kommun ska bli en attraktiv kommun att bo i, så att skatteintäkterna kan öka för kommunen.

Hur oenig kommunfullmäktige är kan man läsa om på Bengtbloggen. Bengt Mauritzson går där igen vilka röster som kan hjälpa eller stjälpa Ronnebys framtid. Med tanke på den livliga debatten kring Hobys socialdemokratiska årsalmanacka, så har Christer Hallberg och Monika Lindqvist en sista chans att visa att de fortfarande är intresserade av att arbeta för sina väljare i bygden genom att närvara på måndagens möte. Det minsta de kan göra är att gå dit och lägga ner sina röster.

Därför är det mycket viktigt att så många som möjligt kommer till kommunfullmäktige på måndag för att visa hur viktig frågan är för alla oss som bor här och att ge vårt stöd åt de som har möjlighet att påverka vår framtid.

———————

Ett av argumenten för den nya skolorganisationen är att barn från landet behöver komma till ny miljö och träffa nya människor för att utvecklas socialt.

Annonser

14 kommentarer

Filed under Kommunfullmäktige

14 responses to “Det är på håret!

  1. Per Fransson

    Ni glömmer Birgitta Andersson i Belganet som hittills har röstat som (S) har velat!

    Även hon bör väl inse vad resultatet blir om de inte står upp för sin övertygelse och bygd?

    Eller är alla (S) hjärntvättade av JAP?

    Gilla

  2. Per Fransson

    För mig är det HELT obegripligt hur de folkvalda landsbygdspolitikerna inom (S) ens kan ha en tanke på att det finns någon som skulle vilja lägga sin röst på dem eller ens det parti de företräder i nästa val, när de klart visar att den ”påstådda” partipiskan är viktigare än att framföra sin egna övertygelse som de framhävde i valrörelsen.

    Detta svek mot sina väljare är oförglömligt.

    Varför är de folkvalda politikerna politiker?

    Är det ”bara” för egen vinning, eller för sin övertygelse att kunna påverka?

    Varför saknar så många politiker självinsikt och heder?

    Varför är det så många politiker som hoppar av sina uppdrag (detta sker på många ställen i landet)?
    Är det för att de inser att de INTE kan påverka den diktatur som råder?

    Frågorna är många, men få svar får vi väljare!

    Gilla

  3. Och vart har Thomas Gylling (s) i Belganet tagit vägen? Han har inte var närvarande på länge!

    Gilla

  4. Per Fransson

    Thomas Gylling har vad jag har hört tagit ”politisk timeOut” vad det nu innebär.

    Han ska enligt uppgifter INTE vara intresserad av att vara delaktig på Kommunalfullmäktige.

    Har uppfattat det som att han aldrig har varit intresserad av att vara aktiv inom politiken, utan bara halkade med, vet dock inte vad de exakta orsakerna är.

    Gilla

  5. Varför sitter man kvar då? Som en skyltdocka på valsedeln för att visa att man låtsas bry sig om landsbygden? Rött kort!

    Gilla

  6. Per Fransson

    Intressant fråga.

    I vilket fall som helst så skulle han stå upp för landsbygden och lägga sin röst mot nedläggning av våra skolor då han har sin plats i kommunalfullmäktige.

    Undra hur Bigritta Andersson kommer att rösta imorgon…

    Ska bli intressant om JAP säger som han sa i oktober KF ”alla (S) som ÄR här är överens”, med det menar han att de andra fick husarrest så det kunde kalla in de trogna (S) som röstar som han vill.

    De lokalpolitiker som inte står upp för sin bygd och övertygelse är ju i alla fall borta till nästa val, så vad har de att förlora?

    Antigen blir de ”sparkade” av JAP för att de inte lyder honom, MEN har sin heder i behåll.

    Eller så gör de som JAP säger och sviker sina väljare och förlora all sin heder.

    Svaret får i imorgon kväll.

    Gilla

  7. Ola Pagels Bygd i Samverkan

    Hej!!
    Allra först ett stort tack till alla som varit och försvarat våra skolor från Er som deltagit i manifestationen till Er som gjorde ekonomiutredningen och alla Ni andra.

    Det är en fantastisk kamp vi fört tillsammans. I denna fråga har vi jobbat tillsammans ung som gammal, oavsett partitillhörighet. Vi har varit som enda stor familj. Vi har lyckats hålla samman med skolan och landsbygden som gemensam grund.

    Avgörandets timma närmar sig nu. Om cirka 14 timmar börjar ett sammanträde i Ronneby kommunfullmäktige, som jag tror kommer att skrivas in i våra historieböcker. Det är ett enormt jobb vi har gjort tillsammans. Sedan Peter ringde mig några dagar innan presskonferensen i våras har vi tillsammans stått på barriärerna och slagits för våra skolor. Stort sett hela Ronneby landsbygd har varit inblandad i denna kamp.

    Vi ville genom fakta övertyga den styrande majoriteten, att kommmunens enda riktiga F -9 skola hade en undervisning av högsta kvalité. Detta tycker jag att vi bevisat på många sätt, och det bekäftades nyligen genom att Hobyskolan hade flest behöriga elever till gymnasiet sista läsåret. Fognämndens viceordförande Rune Kronkvist hävdade i våras att eleverna från Hobyskolan var sämre än andra elever i kommunens högstadier.

    Nåväl när detta var bevisat kom en ekonomisk snabbutredning som visade på en ekonomisk besparing på cirka 4 miljoner vid nedläggning av Hobyskolans högstadium. Ett heroiskt arbete genomfördes av den så kallade ekonomigruppen, som jobbade fram ett 20 sidig utredning som visade på besparingar på cirka 11 miljoner.
    Detta fick till följd att kommunen fick göra ytterligare en snabbutredning. Denna visade då på möjliga besparingar på 9 miljoner utan nedläggning av högstadiet på Hobyskolan. Därmed borde våra styrande ha kunnat nöjt sig. Vi hade ju genom vår utredning uppmärksammat dem på att de erforderliga besparingarna faktiskt gick att nås med en bibehållen Hobyskola. Men icke. Nu påvisade man att om Hobyskolans högstadium las ner skulle ytterligare 2 miljoner sparas, men för att nå det hade man måst fixa till en besparingsvariant för transporterna. Det kändes nästan som att man ville straffa Hobybarnen för att kunna påvisa vinst med nedläggning.

    Samtidigt organiserades en manifestation i Ronneby centrum. Ett vågspel naturligtvis. Tänk om vi inte blivit så många. Då hade säkert den styrande majoriteten intresserat sig mer för manifestationen. Vi hade på känn att stödet för våra landsbygdsskolor var stort och vi beslöt med detta i huvudet att genomföra det hela. Manifestationen som alla vet blev av kollossalformat. Det blev en av de största i Ronneby stads historia och den blev dokumenterad av proffsfotografen Mats Harrysson och den tidigare välkände radiorösten Bengt Mauritzson.

    Normalt sett hade de flesta gett upp efter den sista snabbutredningen, men inte Hobyborna. Linda från Stengrepen van att skjuta skarpt ringde mig och sa. Vi måste ha upp frågan på ett nationellt plan och verkligen få media och politiker att förstå att skolfrågan berör hela vår landsbygd. Vi måste skriva ett manifest med utgångspunkt från vad som händer i Ronneby kommun. I det här läget kändes det lite tungt. Det hade lagts ned ett jättearbete från ekonomigruppens sida och krafterna var på upphällningen.

    Ett två timmars långt samtal mellan Linda och Astrid Selling Sjöberg blev till en ny vändning. Landsbygdsupproret startade med en egen webbsida. På några dagar konstruerades en bloggsida. På några dagar enades hela Ronneby Landsbygd som stöd för manifestet. På detta sätt lyckades vi få både media och press att inse att skolfrågan var en landsbygdsfråga nummer ett. Därefter har namnunderskrifterna strömmat in i parti trots att vi inte ansträngt oss särskilt mycket.

    Genom detta initiativ har vi känt det uppdämda behov det finns från alla människor, som bor på vår landsbygd att ge uttryck för att kommunens styrande majoritet inte utnyttjar den tillväxt potential som finns där 40 % av Ronnebys befolkning bor. Investeringarna I Ronneby landsbygd är ju nästan obefintliga.

    Sedan detta har också påbörjats en namninsamling för en folkomröstning om skolfrågan. Vi har nått målet att få upp skolfrågan på ett nationellt plan. Hela Sverige skall leva följer på sin webbsida Hobybornas kamp för sitt högstadium. I Svenska Dagbladet har publicerats en debattartikel Är centralorten alltid mest central? Brev har skrivits till patiledarna från socialdemokraterna, vänsterpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna. Svar har erhållits från vänsterpartiet och folkpartiet.

    Imorgon faller avgörandet. Hur det än går. Vi i västra och norra kommundelen har gjort en historisk kraftinsats för att försvara våra barns landsbygdsskolor. Som Bengt Mauritzson uttryckte det.
    Aldrig någonsin har en fråga så djupt engagerat och upprört folket här i Blekinge. Jag själv uttryckte det som att ” Den nya tiden har kommit även till Ronneby kommun” Efter denna fråga är avgjord kommer inget att bli sig likt. Skolfrågan har fått hela Ronneby landsbygd att förstå att vi måste agera tillsammans för att skapa kraft. Vi är många utanför Ronneby centrum. Vi vill inte konfrontation, men vi vill vara med och utveckla vår kommun. Alla vi som stått längst fram för att värna våra skolor skall oavsett hur det går fortsätta att med gemensam kraft lyfta fram Ronneby landsbygd med dess stora tillväxtpotential.

    Vi kommer att kräva att djupgående ortsanalyser tillsammans med lokalbefolkningen görs för alla samhällen utanför Ronneby stad för att analysera och utvärdera utvecklingsmöjligheterna för orterna.

    I mitten av mars kommer Ronneby kommunbygderåd att ha sitt första landsbygdsforum (landsbygdsriksdag) för Ronneby kommun med Bengt Mauritzson som moderator. Då inbjuds de landsbygdspolitiker som skapat vårt landsbygdsprogram för att följa upp hur det genomförs. Då får de politiker som röstat för nedläggning av våra landsbygdsskolor förklara hur de tänkt. Då inbjuds också alla de som kämpat i månader för våra skolor Hjärtat i vår landsbygd.

    Ola Pagels Bygd i Samverkan

    Gilla

  8. Pingback: Hälsning från Ola Pagels « Landsbygdsupproret!

  9. Mats Paulsson

    Hej Ola! Ni är enorma på att arbeta, den kämparglöden Ni visar är fantastisk. Vi måste ta vara på denna kämparanda. Mvh Mats P.

    Gilla

  10. Betr frågan som ställs:

    Jag växte upp i en miljonprogramsförort i Göteborg (Hammarkullen). Där fanns många som saknade social kompentens, främst av drogrelaterade orsaker. Jag hade kompisar som växte upp i ”bättre bemedlade områden” i de södra förorterna. Även där fanns många som saknade social kompetens, eller vad man nu skall kalla det när föräldrar utan att blinka renoverade sitt hus för 100 000 kronor (början av 80-talet) efter vart och ett av de tre barnens studentfester.

    Frågan är emellertid befogad. Jag har själv hört hur framträdande personer i ledningen för det parti som kallar sig liberaler antytt att de på landet behöver komma in till stan för att vidga sina vyer så de skaffar andra kunskaper än att köra traktor. I gengäld skulle det kanske inte skada att man skickade ut stadsbarnen på landet (nu blir jag säkerligen anklagad för att vara röd khmer) så det fick lite känsla för att mjölken inte växer på MAXI. Själv har jag t ex i Göteborg spelat TP med universitetsstuderande som på allvar diskuterat huruvida korna har 6 eller 8 spenar.

    Gilla

  11. Ola Pagels

    Organisationen ”Hela Sverige skall leva” genom Staffan Bond verksamhetsansvarig skriver så här i ett mail:

    Ni gör en fantastisk insats! Hoppas det smittar av sig till allt fler. Laxå kommun och Svartådalen i Sala kommun är andra aktuella fall. Karbenning i Norbergs kommun likaså. Har du observerat Lotta Grönings spalt i Aftonbladet? Lotta kämpar för skolan i Karbenning, hon bor i en liten by strax utanför och har ett barn i skolan. Ulrik har uppmärksammat Lotta på er kamp ifall hon inte känner till den (vilket hon som samhällsjournalist borde göra).

    Staffan Bond

    Gilla

  12. landsbygdsupproret

    Schablonbilden över vilka som bor i staden och vilka som bor på landet verkar klistra sig fast vilka samhällsförändringar vi än drabbas av. Det antas att det bor bönder på landet och arbetare och tjänstemän i stan. Så såg det kanske ut runt ca 1965. Det är en extremt liten andel lantbrukare i Sverige idag (om man nu antar att de står för den mesta traktoråkningen), så resterande del av landsbygdsbefolkningen måste därför livnära sig på annat.

    Och redan innan Internet var ett faktum hade det demografiska mönstret förändrats. På landsbygden finns idag allt från skogs- och lantbrukare till elektriker, hemsamariter och sjuksyrror och vidare till banktjänstemän, egenföretagare och högskoledoktorer.

    När vi bodde i stan (Karlskrona) upptäckte vi hur skrämmande homogen föräldragruppen på dagis var; journalister, militärer, lärare, läkare och politiker. Vi såg det som en ynnest att flytta till Hoby och att barnen träffade andra barn med en blandning av bakgrund och yrken.

    Man blir inte bara ödmjuk av det, utan tillvaron blir faktiskt också intressantare.

    Gilla

  13. Per Fransson

    Är väl så att vi på landet hinner att fundera mycket när vi sitter i våra traktorer, det är väl därför vi inte är lika medgörliga som (S)väljarna i stan som inte har ”förmågan” att tänka själva.

    Vi på landet har väl ett kreativt tänkande som inte passar de styrande i stan.

    Gilla

  14. Ulrika Ohlsson

    De som väljer att bosätta sig på landsbygden har ju gjort ett medvetet val och redan där kommer väl lite av förklaringen till att vi inte låter oss formas efter en mall. För att bo på landsbygden kan man inte vara handlingsförlamad, utan man måste vara kreativ, uppfinnare med social kompetens om man kommer utifrån annars blir man inte långlivad. För vem orkar streta på ensam med allt som kan krångla för en på landet, med strömlösa ledningar i dagar efter en storm och ingen fungerande telefon ännu fler dagar. Har man tur är täckningen bra på mobilen, kollektivtrafiken kan man bara utnyttja sporadiskt, för den är dåligt utbyggd, affärer har lagts ner och nu drar posten ner ytterligare på sin service. Men allt detta skapar en possitiv sak som överväger det mesta, man lär verkligen känna sina grannar, för man behöver varandra, och som grannar räknas inte bara de allra närmaste husen……

    En stadsbo undrade hur jag som ensamstående kvinna med barn kunde bo här mitt ute i ingenstans(hans uttryck) där man knappt ser en människa?
    Jag svarade: Pratar du med dina grannar? Det gör jag när vi möts!
    Nej, det gjorde han ju inte fast han bodde i ett hyreshus och såg betydligt fler människor per dag. Vilket är värt mest? Och vilket skapar barn med social kompetens?

    Barnen är vår framtid och det är de som ska ta hand om oss när vi blir gamla. Ger vi inte dem en bra emotionell grund att stå på, hur blir vår egen ålderdom då? Så en bra skola är jätteviktig, och jag tror inte på att det tagna beslutat, blir bra ur varken landsbygds eller stadsbarns synvinkel. Finns det några barn som vinner på att klasserna blir stora? Att det sparar pengar tvivlar jag på. Nästan ingen kommun har gjort en besparing i kostnad per elev på en nedläggning/neddragning av sina landsbygdskolor när det gått några år. Kennet Michaelssons inlägg i debatten ikväll på kf tror jag ju betydligt mer på då. Det finns andra vägar, och att de inte utretts ordentligt gör en oerhört frustrerad. Varför denna hastgenomförning utan att gör en ordentlig utredning av många andra olika möjliga vägar att lösa frågan på? Faktum är ju att det är nu när barntalet sjunker i staden som det verkligen finns en bra chans att organisera om undervisningen och utveckla den så att Ronneby/Kallingebarnen får en lika bra skola som vi har än i Hallabro. För det tror ju jag var skolverkets andémening att nivån skulle höjas på de skolor som inte fick så bra kritik och inte sänkas på dem som fungerade bra!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s