Demokratikris på allvar

Gästbloggare Klas Wennerberg

De politiska partiernas medlemstal har under många år sjunkit kraftigt i hela landet. Endast 4 % av de röstberättigade är medlemmar och bara någon procent är politiskt aktiva. Samtidigt har statens, kommunernas och landstingens bidrag ökat kraftigt. Partiernas beslutsfattare bestämmer genom sina positioner själva om sina och partiernas inkomster och har därför i stort sett gjort sig fria från medlemsavgifterna som idag inte svarar för mer än ca 15 % av totalintäkterna.

Trots de stora offentliga bidragen har partierna mycket stora svårigheter att rekrytera personer att delta i kommuners och landstings politiska liv. Den ursprungliga kopplingen till ett partisystem med folkrörelsebakgrund är nästan utplånad. Allt färre människor får i en lokal partiorganisation träning i mötesteknik och arbetsformer som förbereder för en plats i en kommunal församling. Okunnigheten bland dem som rekryteras är ofta stor och leder till att många hoppar av under löpande mandatperiod. Partiet får ändå bidrag för den tomma stolen! Alltfler löneanställda sekreterare anställs för att hjälpa politikerna.

Allt detta är känt, men bland allmänheten inte välkänt. Problemen genomlystes i den stora demokratiutredningen för knappt tio år sedan. Vad sade man i den om utvecklingen? Jo, man underströk att det var avgörande viktigt att partierna mellan valen på alla nivåer höll en ständig kontakt med väljarna. Demokratin skall präglas av ett stort utrymme för initiativ från medborgarna, det är samtalen och det politiska deltagandet mellan valen som är det centrala, menade utredningen.

”Vi […] hävdar att mellanvalstidens många samtal och diskussioner och försök att lösa gemensamma problem är det demokratiskt verkligt centrala. Att bara rösta räcker inte.” Det är ett direkt citat ur demokratiutredningen.
I Ronneby har de ledande politikerna visat liten förmåga att på sådant sätt lösa gemensamma problem. Ytterligare ett citat från demokratiutredningen: ”Ansträngningarna för att skaffa fram ett så allsidigt och fullgott underlag för beslut bör därför intensifieras så att inte medborgarnas rättigheter blir satta på undantag.” Den i våras plötsligt genomförda och ofullständiga skolutredningen spikades som en högre sanning trots att den gick på tvärs mot givna vallöften. Tiden därefter har använts till att på alla punkter betrakta massiva protester, argument och opinionsyttringar som luft. För att inte nämna ett direkt hån riktat mot landsbygden med förslaget om bandybana i centrum.

En viss politiker menar att landsbygdsbefolkningens åsikter och kraften bakom dem tillfogat honom ett stort personligt lidande. Man ska tycka synd om honom. Mest synd är det väl att en politiker kunnat hamna så långt från demokratiutredningens uppfattning om vad som krävs i en levande demokrati.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under politiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s