Kortsynta politiker biter sig själva i ”svansen”.

Här på Landsbygdsupproret har vi under under hösten och vintern belyst den farsartade nedläggning av Ronneby kommuns enda F-9-skola tillsammans med fler landsbygdsskolor av hög kvalitet.

Vi får hela tiden rapporter från engagerade människor i andra delar av landet, där kommunalpolitikerna har samma kortsiktiga tänk.
I Tierps kommun lägger man ner de små byaskolorna, trots att de visar bättre studieresultat och mindre skadegörelse (vilket måste innebära att kostnader för reparationer och underhåll är lägre) än andra skolor.

Bodås skola i Hofors, Gästrikland, fick sin dom i kommunfullmäktige före jul. Där, liksom här, har invånarna  argumenterat för att valet att bosätta sig i bygden till mycket stor del har baserat sig på nära tillgång till skola.
Den mindre skolan har haft bättre möjligheter att ta hand barn med särskilda behov (något som också visat sig stämma i Hoby). I Hofors kommun har  man också engagerat sig starkt och samlat namnunderskrifter. Här är åter ett bevis för att den typen av demokratiskt yttrande för länge sedan spelat ut sin roll i svensk demokrati. Medborgare ska endast uttala sig vid valen genom sina röster (fast då gäller det i och för sig att politikerna inte blir för ”ivriga” när de avger sina vallöften).

På ett märkligt sätt resonerar politikerna i Hofors lika kortsiktigt som i Ronneby. Man talar enbart om att bussresor inte kommer att ge sämre studieresultat. Angående detta resonemang finns tre viktiga aspekter:

1) De mindre skolorna visar sig i skolverkets egna undersökningar ge mycket goda studieresultat, bättre än många skolor i centralorter. Orsaken till detta kan säkert variera, men det är ett faktum att kommunalpolitiker, som har till uppgift att skapa ett samhälle med engagerade unga nya medborgare och röstande, inte ser värdet av en fungerande skolverksamhet.

2) Hur djupa utredningar har politikerna egentligen gjort inför sina drastiska beslut. Västerviks kommun gjorde precis tvärtom; där lät man en av sina rektorer gå igenom hur följderna blivit i kommuner i landet där man lagt ner respektive behållit landsbygdsskolor. I Västervik valde man utifrån detta att inte lägga ner några skolor (Klicka här och ladda sedan ner filen En forskningssammanställning.doc).

3) I ett landsbygdsperspektiv är pendling med buss (eller buss och tåg!) något som försvårar livet för den lilla familjen. Men i ett större perspektiv drabbar detta landsbygden och den företagsverksamhet som bedrivs där. Trender i hela Europa visar att alltfler vill bo på landet och där vill småföretagen bedriva sin verksamhet. Kommunalpolitiker har fortfarande inte förstått att landsbygden, och människorna som håller den levande, är en resurs för att Sverige ska ta sig ur den ekonomiska krisen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under F-9-skolor, Levande Landsbygd, politiker, skola & lärande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s