Etikettarkiv: skola

God nattsömn och folkets jubel genom politiskt mod i Ronneby

Publicerad 10 februari i BLT; Debatt

Kan man folkomrösta om skolorganisationen i Ronneby?

Vad man kan och bör folkomrösta om är en svår fråga. Saker och ting måste ses i en helhet och starkt budgetpåverkande omröstningar är vanskligt.
Nu är inte folkomröstningen om skolfrågan en fråga om man ska lägga ned ett visst antal skolor. Frågan gäller i stället om att skjuta upp ställningstagandet till efter valet. Då kan varje parti i valet ange hur de vill organisera skolan på bästa sätt för både elever, lärare och den kommunala ekonomins skull.

Med tanke på de uppgifter som under senare tid framkommit om hur den nya skolorganisationen ska kunna sjösättas och de problem som finns kring detta vore det nog klokt att fundera över om befintligt förslag/beslut vinner något på att forceras fram.
Problem som finns är:

-Fyra till fem miljoner kronor i underskott redan 2008 och där Tommy Ahlqvist sett till att rektor redan gjort kraftfulla åtgärder genom att förändra lärartätheten. I Hoby innebär det redan i dagsläget att man är nere i det av politikerna stipulerade värdet genom att ta bort tre tjänster avsedda för stödundervisning.
Om uppgifterna stämmer är lärartätheten per 100 elever i Hoby nu 8.9 och Hobyskolan har fått tagit 30 procent av den ålagda besparingen för hela kommunen. Dessutom finns stora tveksamheter om både lärartätheten i Hobyskolans 1–6 och om kompetensbredden är tillräcklig för de lärare som blir kvar där.
Skola handlar inte bara om optimal bemanning utan om kvalitet, pedagogik och utveckling.

-Oklarheter finns om vilka tjänster som kan dras in när den nya organisationen sjösätts för att fortfarande bibehålla rimliga krav på behöriga lärare och inte frångå LAS-regler.
Besvärliga och långdragna förhandlingar står inför dörren och risken är uppenbar att besvikna föräldrar på andra skolor börjar agera när deras barns lärare får sluta för att ersättas av exempelvis en Hobylärare.

-Friskolan i Soft Center som får sitt tillstånd precis i ett läge när det finns stort missnöje bland föräldrar och elever.

-?Ingen vet i dag hur skolfrukosten ska organiseras och hinnas med under skoldagen enligt den särskilda omställningsgeneralen Tore Aronsson.

-Oklarheter om tågtransporterna till och från Hoby finns avseende säkerheten på perrongerna och ombord. Vi talar om cirka 100 ungdomar i 13–15-års- ålder som ska samsas om utrymme och de 50-talet tomma stolar som enligt statistik finns vid aktuella avgångar.
Enligt omställningsgeneralen kan det bli aktuellt med buss eftersom säkerheten ombord på skolbussarna har utvecklats positivt under de senare åren. Blir det inte tåg faller stora delar av besparingseffekten.

Om den politiska viljan trots allt är att genomföra förslaget riskerar man nu att få ännu mera vrede, med många som börjar på friskola samt att man i dagsläget inte kan avgöra om förslaget får de ekonomiska effekter som eftersträvas och om löften i samband med detta kan uppfyllas.
Dessutom verkar det som att med en kraftfullare styrning kan det underskott som finns inom skolan lösas redan nu.
Med kommande minskande elevkullar inne i Ronneby centrum (Hoby har minimal minskning) kan liknande åtgärder möta de ekonomiskt nödvändiga besparingarna.

Det finns all anledning att fundera över hur Hobys utveckling hade sett ut om man för tio år sedan inte satsat på en skola.
Hoby har minimal minskning av elevantalet jämfört med de centrala skolorna vilket tyder på att det finns unga människor som vill leva och bo på landet.

En begäran om folkomröstning är en demokratisk yttring och när 3?300 skrivit på, vilket motsvarar cirka 14,5 procent av den röstberättigade befolkningen, är det en klar yttring över att frågan bör skjutas upp till efter valet.
Vet man dessutom att omröstningen i fullmäktige byggde på att några ordinarie fullmäktigeledamöter stannade hemma för att förslaget skulle gå igenom är det ännu tydligare att frågan inte är förankrad ens i det representativa urvalet av befolkningen (fullmäktige).
Dessutom vet vi att JanAnders och i alla fall delar av S är tveksamma till att folkomrösta så kanske nedanstående kan vara en lösning?
Genom att skjuta upp verkställigheten av skolorganisation till efter valet skulle man visa inte bara politiskt mod, man skulle få en god nattsömn och folkets jubel. Då behövs ingen folkomröstning.
Lasse Bourelius
Hans Sjöberg
Alexander von Buxhoeveden
Linda Mattisson Olsson

Annonser

1 kommentar

Under Folkomröstning, Kommunfullmäktige, Landsbygdsupproret, politiker, skola & lärande

Vad får skolan kosta?

Som ni vet vid det här laget är skola en laddad fråga och debatten går het på många ställen i Sverige idag. Skolor läggs ner, lärare sägs upp. Man skär och man skär. Så vi ställer oss samma fråga som de just nu gör i Gävle. Vad får skolan kosta och när tar det stopp? Kanske resonerar de politiker som bestämmer idag att  “Det är inte mitt problem, det får någon annan ta hand om”. Men det är DITT problem, du som är med och bestämmer, i fall våra barn inte får en trygg och balanserad skolgång. Dagens barn är morgondagens vuxna.
I Gävle låter debatten i ett par fall så här:

Skolkontorets evangelium

Publicerad i Arbetarbladet, Gävle 2009-01-23

Detta utspelade sig på den tiden då barn och ungdomsförvaltningen i Gävle gick ut med ett påbud, att en tredjedel av alla SO/NO-lärare, 54 stycken, skulle varslas.

Läs hela insändaren här: Arbetarbladet

Hur viktig är våra barns utbildning?

“Att en anpassning långsiktigt måste göras kan vi som facklig part inte slå ifrån oss. Frågan vi ställer oss är när gränsen för vad en organisation kan klara är nådd? Barn- och ungdomsförvaltningen har fått strikta direktiv på att uppnå budget i balans vilket har lett till att kommunens högsta ledning följer utvecklingen inom B&U månad för månad. Den fråga alla Gävlebor och folkvalda politiker måste ställa inför framtiden är; Hur viktig är en god grundutbildning av Gävles barn och ungdomar? Ska den bedrivas i kommunal regi? Vad får god kvalitet kosta?”
Läs hela artikeln här: Arbetarbladet

Lämna en kommentar

Under politiker, skola & lärande

Har man räknesticka på kommunen?

Tommy Ahlqvist, verksamhetschef för skolorna i Ronneby, uttalade i går vid ett föräldramöte följande :

  • Hela skolverksamheten ska spara 5 miljoner kronor redan under denna och nästa termin.
  • Utav de 5 miljonerna ska 1 sparas på bara Hallabro/Backaryd
  • Den miljonen ska utgöras av lärartjänster och inget annat! Föräldrar framförde igår att det kan finnas andra möjligheter att spara på de bägge skolorna men Ahlqvist var obeveklig, det är lärartjänster som ska bort.
  • Vilka tjänster som ska bort ska lärarna själva utreda. De får alltså hålla sin egen strypsnara.
  • Alla pedagoger ska räknas även de som endast jobbar som resurs åt en enda elev, bara assistenter utan pedagogisk examen tas bort från lärartätheten och hamnar då i en “annan kassa”.
  • Om man kan komma upp med en  sådan lösning får skolorna stå orörda till nästa år.
  • Ingen kvittning mot sparade pengar i skolskjutsar kan göras eftersom det är en “annan kassa”
  • Förslaget skall vara klart redan i februari.

En fråga som genast uppenbarar sig är, hur blir det med “lärartätheten” på de bägge skolorna. Ponera att man tar bort två hela lärartjänster räknat på bägge skolorna och att dessa båda är ordinarie lärare, eftersom man inte kan ta bort de pedagoger som arbetar som resurs åt individer. Kommer eleverna att ha tillräckligt med lärare för alla lektioner som skolplanen innebär?

Nästa fråga blir, vart tog den stora satsningen på kommunens skolor vägen?
Fast kommunen kanske inte sträcker sig utanför sista rondellen?

Ska man anställa “assistenter” för att genomföra  det stora läsprojektet? Vilken kassa ska det tas i från?

Och de kvarvarande högstadiernas nya, extra social- och specialpedagoger, vilken kassa ska det tas i från?

Det är ju annars lätt att tro att alla pengar kommer från samma kassa, nämligen skattebetalarnas plånbok, men när kommunen räknar så hjälper det inte om man sparar i fall det är på fel konto!

Till sist: Den utlovade frukosten för högstadieeleverna blir på sin höjd en fralla under förmiddagen. Man undrar ju om de politiker som drivit den frågan känner sig nöjda med sin insats nu?

Lämna en kommentar

Under Kommunfullmäktige, politiker, skola & lärande

Skolfrukost nyttigt – om man hinner äta!

I dagens BLT kan vi läsa om att Högavångsskolan i Olofström har infört skolfrukost. Lärare och de få elever som äter den verkar vara överens om att det är bra och att man orkar mer. MEN de som kommer med buss till Olofström hinner inte äta någon skolfrukost innan skolan börjar, schemat är för tight. Det finns ingen rast under förmiddagen som är tillräckligt lång att äta på, så trots att buffén står framme till klockan 10.00 är det bäst att de elever som inte bor i tätorten fortsätter äta frukost hemma.

Det är inte svårt att förstå att vi nu undrar hur våra tågåkande ungdomar från Ronnebys ytterområde ska få tid att äta sin utlovade frukost.

10-20 elever njuter av den dignande frukostbuffén på Högavång och nog får man en klump i magen av att tänka på hur man i Ronneby offrat fyra skolor för frukost.

Läs artikeln om Högavång här: BLT

Lämna en kommentar

Under politiker, skola & lärande, Skolfrukost, Vad har hänt?

Den stora skoldöden – en landsbygdsfråga!

Landsbygdskrönika i fyra delar

Del 3 – Man måste se till helheten! Läs också del 1 och 2

Vad man missar i hela denna nedmonteringsprocess är helhetsbilden! Detta ord som är så otroligt populärt bland de politiker som måste genomföra ”svåra beslut”. Ofta kan man höra dem förklara att de visst har förståelse för att människor är upprörda över den ena eller andra frågan men att ”man måste se till helheten”. Men när det gäller landsbygdsskolorna väljer kommunerna att lyfta ut skolfrågan ur helhetsbilden och med envist stirrande se sig blinda på denna enda punkt. I och med det missar man vad som verkligen står på spel.

När man lägger ner eller kraftigt försämrar en skola i en by eller liten tätort så rycker man undan den grund på vilken byn står. Man tar bort all möjlighet till fortsatt framtid och utveckling för det samhälle som detta drabbar.
Glesbygdsverket är man mycket medvetna om denna problematiken så till den grad att man känt sig tvingade att ta fram en checklista
för vad man kan/bör göra om kommunen vill lägga ner skolan i en by. I den beskriver man bland annat hur nedläggningen av en liten skola som till synes rent företagsekonomiskt är dyrare än en större skola kan bli en dyr affär när man också räknar på det samhällsekonomiska perspektivet. Utflyttning är vanligt både av människor och företag, anställda blir arbetslösa, underlaget för övrig service urholkas och ökat resande riskerar att belasta miljön.
Skriften har funnits i 10 år nu och det enda som hänt sedan dess är att fler skolor lagts ner och fler och fler före detta blomstrande samhällen för en alltmer tynande tillvaro.

1 kommentar

Under Levande Landsbygd, politiker, skola & lärande

Den stora skoldöden-en landsbygdsfråga!

Landsbygdskrönika i fyra delar

Del 1 – Flera hundra skolor läggs ner

Vi i Ronneby kommun är långt ifrån ensamma om att ha en uppslitande skoldebatt eller om att drabbas av nedlagda skolor. De senaste fyra åren har enligt TV4, fler än hundra skolor stängts i Sverige, och fler blir det.
Allt fler glesbygdsskolor läggs ner. Det visar ny statistik från Glesbygdsverket. Något som även drabbat länet. I Vetlanda kommun har nedläggningshoten mot mindre skolor skapat het debatt om landsbygdens framtid. I Björköby har ortsborna gått samman för att rädda både skolan – och orten. Oron för en skolnedläggning är stor i Björköby, säger föräldern Carina Ek Hansson.

Läs hela artikeln här: Radio p4- Jönköping

…………………………………………….

Landsbygdskrönika i fyra delar

Del 2 – Den likvärdiga skolan en myt

Borde skolan bli statlig igen?
Metta Fjelkner och Camilo Von Greiff, Lärarnas Riksförbund, skrev i en debattartikel i DN att kommunerna misslyckats i sitt uppdrag om skolorna och att den likvärdiga skolan i dagens samhälle blott är en myt. I själva fallet menar man att det finns 290 olika skolsystem.

”Decentraliseringen av finansieringsansvaret för skolan, där kommunerna sköter det staten tidigare åtog sig, kan därför på goda grunder sägas ha haft negativa konsekvenser för den nationella likvärdigheten. De tydliga olikheterna i kommunernas resursfördelning måste därför ses som ett allvarligt hot mot en likvärdig utbildning.
De försök som gjorts från statligt håll att försöka garantera en miniminivå inom vissa områden genom att ge kommunerna öronmärkta bidrag för skolan har heller inte inneburit något lyft för skolan som verksamhet. Ny forskning från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) visar bland annat att statliga medel tenderar att öka lönekostnaderna i den kommunala administrationen i stor utsträckning i stället för att nå exempelvis skolan, som resurserna var avsedda för. Detta måste betecknas som högst anmärkningsvärt.”

Kanske kan man här ana en del av problemet. När kommunerna tog över ansvaret för skolan blev det också upp till dem att bestämma med vilka medel verksamheten ska drivas. När budgeten inte går ihop är skolan ett bra ställe att skära på. Medborgarna i den verksamheten har ingen rösträtt och deras främsta företrädare, föräldrarna, betraktas allmänt som överspända typer med mycket lite förståelse för hur en dylik verksamhet måste bedrivas och behöver alltså inte tas hänsyn till. Att lägga ner skolor på landsbygden är att föredra eftersom det där finns färre personer (läs väljare) som kan ta illa upp och protestera. Man kan också hänvisa till att de är dyrare att driva. Skulle de människor som direkt drabbas av en nedläggning protestera och få en opinion med sig kan man snabbt kväsa denna genom att hota med att annan verksamhet då måste stryka på foten i stället. Som en annan skola, eller sämre äldrevård. På detta sätt sår man splittring eftersom varje människa främst ser till sig själv, även politiker.

3 kommentarer

Under Landsbygdsupproret, Levande Landsbygd, politiker, skola & lärande