Är glesbygden tärande? – Krönika av Sören Wibe

Denna krönika publicerades i tidningen Skogsland  i Maj 2008. Den slår utan tvekan hål på ett par myter och är mycket läsvärd. Vi är glada över möjligheten att få återge den här på Landsbygdsupproret. För den som är nyfiken på Skogsland: Klicka här!

Med viss regelbundenhet påstås i media att glesbygden tär på storstäderna. Speciellt het blir denna fråga då det statskommunala utjämningssystemet kommer på tal. Och inte sällan beskrivs storstäderna som hela landets ekonomiska motor. ”Utan storstäderna stannar Sverige” – det är den slogan som storstadspolitikerna gärna torgför.
Och visst är våra tre storstadsområden är betydelsefulla rent ekonomiskt, men deras roll skall inte överdrivas. De är inte mer ”motor” än landets andra delar, och deras snabbare tillväxt skall inte överdrivas. Mellan 1986 och 2006 ökade t ex deras andel av landets totala förvärvsarbetande från 32,9 till 33,3procent. Obetydligt alltså.

Fortfarande produceras bortåt 2/3-delar av landets totala produktion utanför storstäderna och så kommer det att förbli länge än. Om takten mellan 1986 och 2006 håller i sig så kommer ”landsorten” att svara för mer än 60% av Sveriges BNP även år 2100. Det är nog för tidigt att beteckna allt utanför storstäderna som en betydelselös del av landets ekonomi. I ”landsorten” produceras faktiskt den absoluta merparten av allt som överhuvud produceras i landet.

Och hur är det nu med utsugningen?
Statistik från landets kommuner visar att Stockholms län betalade totalt 2,2 miljarder i kommun och landstingsstöd till övriga landet år 2005. Men detta skall jämföras med vad Stockholm får. Normalt flyttar (netto) varje år ca 5.000 ungdomar till Stockholm. Samhällets insatser för barn och ungdom upp till 18-årsåldern är cirka 3.000.000 kronor per barn.
Inflyttningen till Stockholm innebär alltså en årlig subvention på bortåt 15 miljarder kronor i form av utbildad arbetskraft!

Det är en gåva från hela landet – inte minst glesbygdslänen – till Stockholm.
Ungdomarnas inflyttning till Stockholm skall jämföras med pensionärernas utflyttning. Årligen flyttar (netto) drygt 1000 pensionärer från staden. Och det är ju självklart att om vi koncentrerar arbetskraften till ett ställe och barn och pensionärer till ett annat så kommer skattemedel att överföras mellan orterna. Men det viktiga är att huvuddelen denna överföring egentligen är mellan individer! De som bor i Stockholm skulle inte betala mindre i överföringar om så alla landets pensionärer flyttade till Kungsholmen!

Detta är verkligheten. Utsugningen av storstäderna är en ren myt. Att den inte mer återspeglas i media beror på en enda sak, nämligen att storstäderna, och speciellt då Stockholm, har starkare och mer välorganiserade lobbyorganisationer och att landets stora media har sina redaktioner förlagda till dessa områden. Mer är det inte.

Sören Wibe