Sociala webben på Tjärö

I helgen valde nästan 300 personer från hela Sverige (och t o m Danmark) att träffas på Tjärö i Blekinge skärgård. Sweden Social Web Camp iscensattes av What’s Next och hade till syfte att få webbutvecklare, bloggare, kreatörer och kommunikatörer att mötas på en sommarö för att ha det trevligt tillsammans och diskutera den sociala webben; vad som händer och vart den är på väg.

Landsbygdsupproret var givetvis på plats hela helgen och representerade inte bara Bräknebygden, utan var också en av ett antal företag och organisationer från Karlshamnsområdet som deltog i campet.

Alla huserade i stugor och tält och diskussionspassen hölls i lador, uthus, stugor och ute på stenhällarna. Det som särskilt fångade vårt intresse var diskussioner kring öppenhet, makt och social klyftor i samhället och på webben. Joakim Jardenberg (som benämner sig själv som VD, rebell och konsult)  presenterade projektet Makten och Öppenheten, som har till syfte att få Sveriges myndigheter att göra data tillgängligt för allmänheten. Med öppenheten skulle utvecklare och innovatörer kunna skapa nya spännande och samhällsutvecklande tjänster. Problemet ligger i myndigheternas tröghet och ovilja att tillämpa den öppenhet som Sverige i regel skryter vitt och brett med. Som exempel nämnde Jardenberg att svenska utvecklare som skapar vädertjänster använder det danska DMI och norska YR, eftersom SMHI vägrar att gör den svenska meteorologiska datan tillgänglig för allmänheten. I den efterföljande diskussionen lyftes det fram att med en större öppenhet måste det kanske dras tydligare gränser för vad som ska vara tillgängligt och vad som kan anses som integitetskränkande.

Foto: Emanuel Hallklint

Medan den största delen av campdeltagarna valde att få en titt av en ny hypad tjänst av Twingly, var vi en handfull som valde att besöka Daniel Erkstams diskussion ”Digitala klyftor, finns de?”. Diskussionen kom att sträcka sig från handikappade som behöver en webb som är bättre designad till webben som ett medium för att påvisa klyftor i samhället. Jessica Ritzén berättade om Fattigbloggen; då hon som journalist valde att leva en månad på socialbidrag och samtidigt blogga upplevelsen. Frågan blir om webben skapar klyftor, genom att inte vara tillgänglig för alla, eller om den kan lyfta fram en marginaliserad och osynlig grupp i samhället. Landsbygdsupproret berättade givetvis om vår existens och hur bloggen har kommit att engagera inte bara en kommun, utan medborgare från Skåne till Norrbotten.

Sweden Social Web Camp hade förmågan att locka en blandning av webbaktörer; allt från de mest tekniska ”nördarna” till marknadsförare och samhällsdebattörer.

Och alla var överens om att miljön, långt ner i Sverige, ute på en ö, med sporadisk tillgång till bredband har skapat nya tankar, nya idéer och nya relationer.

På lördagsnatten tog What’s Next tillfället i akt att göra en s. k. ”fulsändning” från ön. Du kan se den här.

Fler rapporter från ön: Anders Frick, You, us & them, Kulturbloggen, Sydsvenskan

Sommaren är kanske inte över än…

… men Landsbygdsupproret har märkt att nu börjar det rulla igen.

Vi hälsar alla trogna landsbygdsälskare tillbaka till Landsbygdsupprorets blogg efter en välbehövlig sommarledighet, då vi har försökt att få blodet att stilla sig en aning. Men nu pumpar vi igång igen.

Vi ska åter försöka bevaka händelser i vår närhet och spännande saker i hela riket. Som tidigare tar vi tacksamt emot tips om jämställdheten mellan stad och land, makthavare och väljare.

Vi hörs och ses!

Kontraurbanisering!

Är ett begrepp som vi inte ofta hör men som flitigt diskuterades under 1900-talets slut. Att det finns människor som vill vända på flyttlassen och bege sig från staden till landsbygden betraktas ofta som något vi landsbygdsbor hittat på men är en faktisk omständighet. Tyvärr ställer våra makthavare inte upp på en sådan omvänd ordning, vi förnekas möjligheterna att erbjuda attraktiva boenden och miljöer för dem som vill flytta. Att viljan finns att leva på landet är en sak men man söker sig inte till platser där den sociala servicen fattas.
Synen på landsbygden behöver förändras för även om vi fortfarande har  hårt arbetande lantbrukare som odlar marken och föder upp djur så är de numera i minoritet. De flesta som idag bor på vår landsbygd har en helt annan profession och många har egna företag eller pendlar till små och stora städer. Den tiden då varje hushåll på landet i viss mån var själförsörjande med höns i hönshuset, potatis på en åkerlapp och en ko i båset är borta sedan länge.

Vår landsbygd är unik, vacker och en fantastisk plats att bo på. Att satsa på landsbygden är inte en insats för några få utan en satsning för framtiden. Kontraurbaniseringen är ett faktum i många av våra europeiska länder idag. Att bo nära naturen har blivit hög status och människor söker sig till områden som kan erbjuda det de önskar. Naturnära med bibehållen service.

Hur kan det komma sig att Sverige som i övrigt så gärna ser sig som ett land som går före har så svårt att se trenden och uppfatta att landsbygden är ett starkt kort för framtiden?

Borde Svensk Landsbygd skaffa sig en egen PR konsult för att ge rätt image? Kanske är det lättare att förtå budskapet tryckt på glättat papper….

God nattsömn och folkets jubel genom politiskt mod i Ronneby

Publicerad 10 februari i BLT; Debatt

Kan man folkomrösta om skolorganisationen i Ronneby?

Vad man kan och bör folkomrösta om är en svår fråga. Saker och ting måste ses i en helhet och starkt budgetpåverkande omröstningar är vanskligt.
Nu är inte folkomröstningen om skolfrågan en fråga om man ska lägga ned ett visst antal skolor. Frågan gäller i stället om att skjuta upp ställningstagandet till efter valet. Då kan varje parti i valet ange hur de vill organisera skolan på bästa sätt för både elever, lärare och den kommunala ekonomins skull.

Med tanke på de uppgifter som under senare tid framkommit om hur den nya skolorganisationen ska kunna sjösättas och de problem som finns kring detta vore det nog klokt att fundera över om befintligt förslag/beslut vinner något på att forceras fram.
Problem som finns är:

-Fyra till fem miljoner kronor i underskott redan 2008 och där Tommy Ahlqvist sett till att rektor redan gjort kraftfulla åtgärder genom att förändra lärartätheten. I Hoby innebär det redan i dagsläget att man är nere i det av politikerna stipulerade värdet genom att ta bort tre tjänster avsedda för stödundervisning.
Om uppgifterna stämmer är lärartätheten per 100 elever i Hoby nu 8.9 och Hobyskolan har fått tagit 30 procent av den ålagda besparingen för hela kommunen. Dessutom finns stora tveksamheter om både lärartätheten i Hobyskolans 1–6 och om kompetensbredden är tillräcklig för de lärare som blir kvar där.
Skola handlar inte bara om optimal bemanning utan om kvalitet, pedagogik och utveckling.

-Oklarheter finns om vilka tjänster som kan dras in när den nya organisationen sjösätts för att fortfarande bibehålla rimliga krav på behöriga lärare och inte frångå LAS-regler.
Besvärliga och långdragna förhandlingar står inför dörren och risken är uppenbar att besvikna föräldrar på andra skolor börjar agera när deras barns lärare får sluta för att ersättas av exempelvis en Hobylärare.

-Friskolan i Soft Center som får sitt tillstånd precis i ett läge när det finns stort missnöje bland föräldrar och elever.

-?Ingen vet i dag hur skolfrukosten ska organiseras och hinnas med under skoldagen enligt den särskilda omställningsgeneralen Tore Aronsson.

-Oklarheter om tågtransporterna till och från Hoby finns avseende säkerheten på perrongerna och ombord. Vi talar om cirka 100 ungdomar i 13–15-års- ålder som ska samsas om utrymme och de 50-talet tomma stolar som enligt statistik finns vid aktuella avgångar.
Enligt omställningsgeneralen kan det bli aktuellt med buss eftersom säkerheten ombord på skolbussarna har utvecklats positivt under de senare åren. Blir det inte tåg faller stora delar av besparingseffekten.

Om den politiska viljan trots allt är att genomföra förslaget riskerar man nu att få ännu mera vrede, med många som börjar på friskola samt att man i dagsläget inte kan avgöra om förslaget får de ekonomiska effekter som eftersträvas och om löften i samband med detta kan uppfyllas.
Dessutom verkar det som att med en kraftfullare styrning kan det underskott som finns inom skolan lösas redan nu.
Med kommande minskande elevkullar inne i Ronneby centrum (Hoby har minimal minskning) kan liknande åtgärder möta de ekonomiskt nödvändiga besparingarna.

Det finns all anledning att fundera över hur Hobys utveckling hade sett ut om man för tio år sedan inte satsat på en skola.
Hoby har minimal minskning av elevantalet jämfört med de centrala skolorna vilket tyder på att det finns unga människor som vill leva och bo på landet.

En begäran om folkomröstning är en demokratisk yttring och när 3?300 skrivit på, vilket motsvarar cirka 14,5 procent av den röstberättigade befolkningen, är det en klar yttring över att frågan bör skjutas upp till efter valet.
Vet man dessutom att omröstningen i fullmäktige byggde på att några ordinarie fullmäktigeledamöter stannade hemma för att förslaget skulle gå igenom är det ännu tydligare att frågan inte är förankrad ens i det representativa urvalet av befolkningen (fullmäktige).
Dessutom vet vi att JanAnders och i alla fall delar av S är tveksamma till att folkomrösta så kanske nedanstående kan vara en lösning?
Genom att skjuta upp verkställigheten av skolorganisation till efter valet skulle man visa inte bara politiskt mod, man skulle få en god nattsömn och folkets jubel. Då behövs ingen folkomröstning.
Lasse Bourelius
Hans Sjöberg
Alexander von Buxhoeveden
Linda Mattisson Olsson

Landsbygdsupproret konstaterar…..

…. att styrande majoriteten i Ronneby kommun som vanligt inte efterfrågar fakta. Rykten duger …
Sydöstran

En liten fågel viskade…

…. att en högt uppsatt politiker i Ronneby kommun anser att det stora antalet underskrifter till Folkomröstning beror på att folk fallit till föga för grupptryck!

Detta skulle särskilt gälla de lärare som haft dessa folkomröstningslistor på lärarrummen.

Landsbygdsupproret vill med detta bara göra åsikten hörd att vi tror att våra duktiga, kompetenta lärare i kommunen, som gör ett fantastiskt jobb trots rörig ledning, är fullt förmögna att själva ta ställning till vad de vill och inte vill skriva på.

Denna omyndigförklaring av vuxna människor som ovan nämnda politiker ständigt återkommer till är inte smickrande för en person i den ställningen.

Det för tankarna till helt andra, förkastade ledarskapsmodeller.

Den stora skoldöden – en landsbygdsfråga!

Landsbygdskrönika i fyra delar

Läs också del 1&2 och del 3

Del 4 – Nedläggning av skolor –  inte främst en skolfråga

Nedläggningen av en liten skola på landsbygden är alltså INTE en skolfråga utan en samhällsfråga och i allra högsta grad en landsbygdsfråga.

Om det finns någon sorts dold agenda för att avfolka landsbygden och göra det omöjligt att bo utanför stadsmurarna är det dags att redovisa den nu.
Det är inte sunt att år efter år ge löften om en levande landsbygd, skriva vackra papper med storslagna planer om utveckling och bevarande, för att sedan gång på gång vända landsbygdsbefolkningen ryggen.
Är det så att man inte vill ha människor boende på landet?
Frågan är vad man ska göra med alla ödehus och tomma små tätorter när avvecklingen är över och hur hade man tänkt att människor ska få plats i städerna. Nya miljonprojekt?

Landsbygden, en gång landets ryggrad, är en viktig del av Sverige. Vi har sagt det förut och säger det igen. Det är en resurs som kräver förvaltning.
Alla dessa människor som av olika orsaker valt att leva på landsbygden, är en stor del av Sveriges befolkning som man inte med lätthet kan förbise.
Många människor har valt detta sätt att leva, vi är bara lite mer utspridda.
Vi VILL bo på landet och vi tänker INTE skylla oss själva! Vi vill ha möjlighet till ett drägligt liv på den plats som vi har valt att leva på och vi vill ha en LEVANDE LANDSBYGD!

Den stora skoldöden-en landsbygdsfråga!

Landsbygdskrönika i fyra delar

Del 1 – Flera hundra skolor läggs ner

Vi i Ronneby kommun är långt ifrån ensamma om att ha en uppslitande skoldebatt eller om att drabbas av nedlagda skolor. De senaste fyra åren har enligt TV4, fler än hundra skolor stängts i Sverige, och fler blir det.
Allt fler glesbygdsskolor läggs ner. Det visar ny statistik från Glesbygdsverket. Något som även drabbat länet. I Vetlanda kommun har nedläggningshoten mot mindre skolor skapat het debatt om landsbygdens framtid. I Björköby har ortsborna gått samman för att rädda både skolan – och orten. Oron för en skolnedläggning är stor i Björköby, säger föräldern Carina Ek Hansson.”

Läs hela artikeln här: Radio p4- Jönköping

…………………………………………….

Landsbygdskrönika i fyra delar

Del 2 – Den likvärdiga skolan en myt

Borde skolan bli statlig igen?
Metta Fjelkner och Camilo Von Greiff, Lärarnas Riksförbund, skrev i en debattartikel i DN att kommunerna misslyckats i sitt uppdrag om skolorna och att den likvärdiga skolan i dagens samhälle blott är en myt. I själva fallet menar man att det finns 290 olika skolsystem.

”Decentraliseringen av finansieringsansvaret för skolan, där kommunerna sköter det staten tidigare åtog sig, kan därför på goda grunder sägas ha haft negativa konsekvenser för den nationella likvärdigheten. De tydliga olikheterna i kommunernas resursfördelning måste därför ses som ett allvarligt hot mot en likvärdig utbildning.
De försök som gjorts från statligt håll att försöka garantera en miniminivå inom vissa områden genom att ge kommunerna öronmärkta bidrag för skolan har heller inte inneburit något lyft för skolan som verksamhet. Ny forskning från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) visar bland annat att statliga medel tenderar att öka lönekostnaderna i den kommunala administrationen i stor utsträckning i stället för att nå exempelvis skolan, som resurserna var avsedda för. Detta måste betecknas som högst anmärkningsvärt.”

Kanske kan man här ana en del av problemet. När kommunerna tog över ansvaret för skolan blev det också upp till dem att bestämma med vilka medel verksamheten ska drivas. När budgeten inte går ihop är skolan ett bra ställe att skära på. Medborgarna i den verksamheten har ingen rösträtt och deras främsta företrädare, föräldrarna, betraktas allmänt som överspända typer med mycket lite förståelse för hur en dylik verksamhet måste bedrivas och behöver alltså inte tas hänsyn till. Att lägga ner skolor på landsbygden är att föredra eftersom det där finns färre personer (läs väljare) som kan ta illa upp och protestera. Man kan också hänvisa till att de är dyrare att driva. Skulle de människor som direkt drabbas av en nedläggning protestera och få en opinion med sig kan man snabbt kväsa denna genom att hota med att annan verksamhet då måste stryka på foten i stället. Som en annan skola, eller sämre äldrevård. På detta sätt sår man splittring eftersom varje människa främst ser till sig själv, även politiker.

Om detta vore folkomröstningen…

Så här ser resultatet för BLT:s poll ut efter att nyheten varit publicerad i ca 24 timmar:

En poll är inte en folkomröstning, men den fungerar precis på samma sätt som vilken opinionsundersökare som helst. Det betyder att man genom att ta fram ett snitt får en känsla för vart trenden pekar. Kritiken mot den här skulle kunna vara att det mest är oppositionella som engagerar sig och klickar på knappen. Men då måste man i samma andetag ställa sig frågan vart de andra då har tagit vägen…?

Sifferanalys

Om man vill veta mer om siffrorna bakom begäran om folkomröstningen kan man läsa det på Per Ericssons blogg.