Friskola i Hoby

En friskola är näst intill verklighet i Hoby. Karl-Oskarskolan, som fr o m i måndags har full rätt att etablera friskola i Ronneby kommun, har påbörjat planeringen av en friskola för klasserna 6-9 i Bräkne-Hoby. Det viktigaste är att hitta lokaler för undervisningen. En uppgift som inte borde vara omöjlig att lösa eftersom Bräkne-Hoby sedan början 1900-talet varit en central ort för utbildning och fortbildning. Idag finns på orten kommunal skola F-9, folkhögskola, och naturbruksgymnasium.

Läs mer på BLT: Blekinge Läns Tidning

Gästbloggare: Hobyförälder besökte Snäck

I torsdags kväll bjöds vi föräldrar in till Snäckebacksskolan.  Vi blev rundvisade av 9:e-klassare i grupper och hade minst 15 olika stationer att besöka. På varje plats fanns det ämneslärare som på exakt 8 minuter skulle berätta om undervisningen och svara på frågor.

Aldrig har väl en högstadieskola framstått som så perfekt. Vi fick precis de svar vi ville ha; dvs om vi frågade om barnen behövde stå framför klassen bedyrade lärarna att de mest samtalade i grupp och när vi frågade om de inte får lära sig att tala inför klassen var plötsligt detta det viktigaste momentet. Varje elev skulle få hur mycket uppmärksamhet som helst och alla lärare från Hoby skulle följa med sina klasser.

Eftersom vi blev rundvisade av två mycket trevliga 9:or fick vi också chansen att fråga lite hur dom såg på sin skola. De verkade trivas bra, men svaren var inte entydiga. På frågan om dom upplevde det som trångt på skolan svarade dom att de var okej. När vi lite senare frågade hur det skulle fungera med 550 elever i korridorerna himlade de med ögonen och sa att: ”under timmarna är ju alla i klassrummen och DÅ är det i alla fall lugnt”.

Vi har bekanta som haft två barn som gått på Snäck och det har fungerat bra, men när deras barn kom till Knut Hahnsskolan förstod de för första gången hur lite uppmärksamhet de fått som individer av lärarna på Snäck. Med ännu fler elever på skolan kan knappast detta bli bättre.

I vår grupp kunde vi mot slutet av kvällen inte låta bli att fråga några lärare om hur de förbereder eleverna på att Hobyeleverna ska in (det tog nämligen inte mer än några minuter innan Hobyeleverna fick höra ord som ”bonnaungar” när de besökte skolan Snäck på förmiddagen). Svaret blev att de inte gjort något alls. Och egentligen behövdes det inte göras något; när man gjorde flytten 1997 från Skogs ”gjorde man inget och det redde sig till slut ändå”. Detta svar fick mig att rysa. Visst finns det maskrosbarn som klarar även svåra situationer, de kan bita ifrån och skapa sig respekt. Men hur många barn ska fara illa i den processen. I Hoby har vi med den lilla skolan lyckats skapa en lugnare miljö och framför allt lyckas vi fånga upp problem väldigt tidigt genom att vi föräldrar kan ringa varandra och snabbt kan ta hjälp av skolan, rektor, skolsköterska och kurator.

Den gamla synen på att mobbing (eller mobbingtendenser) är något som elever ska lära sig hantera tycker jag är medeltida. Inte ett enda barn ska behöva falla mellan stolarna och det ska professionella lärare hjälpa till med.

Även om ett antal av lokalerna var fina och nyrenoverade var det ändå kvaliteten på undervisningen som intresserade mig mest. Många av barnen har ju varit oroliga för att studierna ska bli annorlunda. Lärarna verkar kunniga och Hobylärarna får följa med (får alla verkligen det? Är det inga som får gå?), men det fanns några saker som oroade.

Det finns exempelvis ingen dataundervisning på Snäck. En av lärarna svarade på frågan att det finns dataprogram på Kunt Hahn som elever kan välja. Är det inte väldigt gammaldags att tro att datorer är till för ingenjörer?

En annan sak är undervisningen i franska, tyska och spanska där, enligt en av språklärarna, eleverna bara läser en timme i veckan i 8:an och 9:an. Det är oroväckande lite för ett land som är med i EU och med tanke på att vi lever i en global värld.

Så vad blev min känsla efter torsdagkvällen? Jag fick se en del fina lokaler och lärare som (tror jag) kan undervisa i sina ämnen, men det kändes som en gammaldags skola, som när jag själv gick på högstadiet. Jag känner fortfarande oro för att Snäck blir en alldeles för stor skola och att risken är stor att ungdomarna lägger mer energi på det sociala, att överleva i en tuff miljö, än på att plugga.

Dessutom fanns det ingenting under kvällen som övertygade mig om att skolan är så bra att det är värt att stå på tåget två gånger om dagen, vilket ungdomarna fick uppleva när de gjorde sitt besök på förmiddagen.

/förälder i Hoby

Spännande affisch i Bräkne-Hoby!

Medveten strategi?

En eloge till kommunen! För första gången har man visat att man kan fundera ut en strategi…!

Om någon undrar varför det inte var så många som mötte upp till kommunfullmäktiges omröstning om folkomröstningen berodde detta på att kommunens skoltjänstemän planerat visning av Snäckebacksskolans lokaler för föräldrarna exakt samma tid. Som god förälder vill man ju se vad man kan komma att skicka sina barn till, så de allra flesta valde att besöka skolan.

Tidigare under dagen hade barnen besökt både Snäck och Kallinge. Och som närvarande kan man lugnt påstå att mer krut lades på att informera föräldrarna än på elevernas besök. Det var ett långt och späckat program som tog andan ur de flesta. Föräldrar som tyckte att de sett tillräckligt droppade av och flera valde då att bege sig ner till stadshuset istället.

En intressant uppgift hördes viskas under rundturen; Peter Bowin var själv elev på Snäck under 70–talet, men enligt det äldre lärargardet var han ytterst sällan närvarande i undervisningen…

Demokrati – för folket eller för politiker?!

Nej till folkomröstning! Frågan avgjordes ikväll efter en lång debatt och votering.  24–23 med en nedlagd röst av kd.

Argumenten mot en folkomröstning var många, men de mest framträdande var den förskjutning av demokratibegreppet som debattörerna mot folkomröstingen gav prov på. Kerstin Johansson hävdade med bestämdhet att demokrati endast finns vart fjärde år och Peter Bowin menade att de som röstat på honom måste tolerera att han kan ta fel beslut, eftersom han ändå blivit vald. Han kan alltså inte se sig själv ha något slags ansvar inför sina väljare, att lyssna till det som händer i samhället och de behov som uppstår bland folket.

Bowin kunde denna kväll (återigen) inte låta bli att citera ett stycke ur Liftarens guide till Galaxen och menade att frågan varit felaktigt ställd: ”Vill du som politiker sluta fatta beslut fram till valet 2010? NEJ!” skrek han. Vad han verkligen menade med detta kan vi endast tolka. Menar han att om man låter en folkomröstning gå igenom nu, så kommer alla frågor att leda till folkomröstning? Detta är i och för sig helt logiskt om politikerna ytterst sällan agerar efter sina väljares behov.

Frågan om folkomröstning har hela tiden behandlats av politikerna som grus i maskineriet, något som inte alls borde finnas där. Det är kanske dags att upplysa våra kommunpolitiker om att rätten att begära folkomröstning är ett demokratiskt verktyg. Ett instrument som är reglerat i kommunallagen (5 kap. 23 §).

Om man som både Johansson och Bowin uttrycker en oro om att politikerns röst kan skadas av en folkomröstning måste man fråga sig varför folkomröstningen som ett demokratiskt instrument över huvud taget finns inskrivet i våra grundlag! Tvärtom, talar politiker på högre nivåer om att stärka folkomröstningen med att göra den tvingande om antalet underskrifter överstiger 10%.

Att Ulla Svensson lade ner sin röst är väl ingen kioskvältare precis. Hon har ju hela tiden hållit sin linje! Däremot är det ingen som begriper vad denna linje egentligen är…

Den långa debatten är ett bevis på att det fanns en stor osäkerhet inför framtiden. Ronny Pettersson (v), återkom flera gånger till friskolan som beviljats etablering: ”Vi vet inte hur situationen ser ut till hösten, vi kanske har en friskola då, vilket Gud förbjude!”

På torsdag avgörs årets stora demokratifråga – är folkets åsikt viktig?

Kom till Kommunfullmäktige torsdag kväll (26/2) och visa med din närvaro att demokrati och medbestämmande för kommunens invånare är viktigt för kommunens framtid. Klockan 18,30 startar fullmäktigesammanträdet i Stadshuset i Ronneby. Under mötet kommer kommunfullmäktige att rösta om huruvida invånarna har rätt att ta ställning till skolnedläggningarna genom en folkomröstning.

Vill du ställa en fråga så måste den vara inlämnad minst 10 minuter i förväg. Frågor får endast beröra det som tas upp på dagordningen. Dagordningen hittar du här: Dagordning
Om du inte kan gå på mötet, glöm inte att du kan lyssna via weben: www.ronneby.se

”Trycket för en folkomröstning finns”

Efter att majoriteten i Ronneby kommunfullmäktige fattat två ödesdigra beslut för Ronneby kommuns skolorganisation har samhällsengagerade medborgare drivit frågan om kommunal folkomröstning om skolorganisationen. Syftet med folkomröstningen vore att få visa vad de röstberättigade i Ronneby kommun tycker i frågan; Skall skolorganisationen vara som den är i dag intill nästa val eller skall skolan i Ronneby kommun omorganiseras som fullmäktige bestämt? Jag har varit med i debatten sedan den startade på allvar i april 2008.

Jag vet vilket engagemang som finns ute i kommunen för att få behålla skolorna.Vi har argumenterat, debatterat och faktiskt påvisat felaktigheter och brister i de underlag som de styrande har tagit fram. Jag vet också hur de styrande har slingrat än hit och än dit för att nå sitt mål; att lägga ned landsbygdsskolor. Som skäl för nedläggning har JanAnders Palmqvist (S) och Nils Ingmar Thorell (FP) först hänvisat till besparingskrav. Fyra till fem miljoner kronor måste sparas därför måste vi avveckla några skolor. Sedan blev det besparingsmöjlighet. Vi kan frigöra en miljon kronor 2009, fyra miljoner kronor 2010 och uppemot åtta miljoner kronor 2011 om vi lägger ned några skolor. Sista budet från Palmqvist och Thorell var att skolan måste omorganiseras eftersom lärartätheten är så mycket högre på landsbygdsskolorna. Centrumskolorna har knappt några lärare för alla elever. Dessutom behöver de kvarvarande 7-9-skolorna kunna servera frukost.

Alla dessa svängningar har skett allt eftersom Palmqvist och Thorell har stött på patrull i form av opinion, motargument och brister i sin egna underlag. Opinion mot besparingar, frigörande av resurser och slutligen ”Den största reformen som skolorna i Ronneby kommun kommer att genomgå” har skett genom insändare, möten och demonstration. Där har under hösten funnits i princip en insändare eller artikel i BLT och/eller Sydöstran varje dag mot lagda förslag. Vi var minst 1 200 vuxna och barn som stod på torget den 4 oktober. På en förmiddag samlade vi ihop 900 namnunderskrifter mot omorganisationen.Vad gör Palmqvist och Thorell? De driver igenom omorganisationen med hjälp av majoriteten i fullmäktige. En majoritet som vid omröstning kring 1-6-skolorna bestod i 24-23 och en nedlagd röst till de styrandes fördel. En majoritet som vid omröstning kring 7-9-skolorna bestod i 24-24 och en nedlagd röst. I och med att Thorell sitter ordförande i fullmäktige föll resultatet till de styrandes fördel. En sådan här viktig fråga får avgöras med ingen marginal alls. Opinionen vädrade kommande resultat redan vid första återremitteringarna och började därför fundera om folkomröstning vore en framkomlig väg. Detta eftersom makthavarna väljer att bortse från protester och ett tryck från medborgarna att ”för sjutton gubbar ­ vänta med förändringar till nästa val. Låt skolfrågan bli den valfråga den inte var vid valet 2006 eftersom alla politiska partier meddelade att skolorna skulle vara orörda under mandatperioden 2006 – 2010”. Vi kom fram till att folkomröstning är ett demokratiskt verktyg när makthavare inte lyssnar. Sagt och gjort; insamling av namnunderskrifter startade ånyo. På cirka fyra veckor får vi ihop omkring 3 300 underskrifter. Det handlar om knappt 15 procent av Ronneby kommuns röstberättigade medborgare. I en nära framtid kommer ett sådant antal namnunderskrifter att tvinga kommunfullmäktige att anordna kommunal folkomröstning men där är vi inte i dag.

Palmqvist och Thorell svarar med att en sådan viktig fråga som skolorganisationen kan man inte folkomrösta om eftersom saken blir tagen ur ”helheten” och driver sålunda sin linje att folkomröstning är de onda makternas ting och skall förhindras. Vänstern avvaktar till kommunstyrelsens sammanträde eftersom V har svårt att avgöra om skolfrågan är en fråga om demokrati eller ej. Vid kommunstyrelsens sammanträde har Vänstern bestämt sig. ”Detta är ingen demokratifråga” och röstar mot enfolkomröstning.

Här vill jag nu ta Peter Bowin (v) till hjälp.
Jag har i tidigare insändare använt mig av hans text angående ”Rabaldret i Region Blekinge” som inträffade kring den 3 december 2008. Rabaldret var av sådan art att Peter B skrev en debattartikel som i sin slutkläm konstaterar följande: ”Ingen varaktig samhällsförändring, tror vi, kan genomföras med våld. Trycket måste komma underifrån och förändras genom demokratiskt fattade beslut – inte genom maktmissbruk och indoktrinering.” Det som pågått i Ronneby kommun sedan hösten 2008 är i mina ögon inget annat än maktmissbruk och indoktrinering. Varför stannar annars ett antal ordinarie ledamöter hemma? Kommentarerna sade att de ville kunna fortsätta arbeta politiskt i socialdemokratiska partiet i framtiden. Trycket underifrån har funnits sedan april 2008 med en tydlighet att skolorganisationen måste lämnas orörd under mandatperioden. Det är lätt att skriva som Peter Bowin gör när man kan se sig höjd över alla ”dem där nere” som arbetar för att trycket underifrån skall kunna uppfattas. Väljer man då att bortse från ”dem där nere” så är det sannolikt att man också blundar för eller till och med deltar i ”maktmissbruk och indoktrinering”. Jag önskar att (V) kunde tänka om och se att folkomröstningen faktiskt är en demokratifråga för folket. Det handlar om att få använda sig av ett demokratiskt verktyg som faktiskt finns tillgängligt om makthavare inte lyssnar. Trycket för en folkomröstning finns. Frågan är om (V) i Ronneby ser det.
Hans Sjöberg
Järnavik

Insändaren finns även publicerad på www.blt.se

Endast ekot kvar i kommunens kassakista

Sydöstran rapporterar idag om Ronneby kommuns minskade skatteunderlag de närmaste två åren. Kommunen tappar 40 miljoner på 2 år

” – Siffrorna i prognosen är tuffa. För vår kommun innebär den att intäkterna sjunker med cirka 15 miljoner kronor än vad budgeten för innevarande år anger.
Och 2010 blir ännu värre. Då beräknas skatteintäkterna minska med ytterligare 24-25 miljoner kronor i förhållande till budgeten.
– En sammanlagd minskning med 40 miljoner kronor, konstaterar JanAnders Palmqvist.”

Den omedelbara frågan blir hur många byar kommunen kommer att rationalisera bort för 40 miljoner kronor, när man är beredd att offra tre stycken för mindre än 4 miljoner?

Kontraurbanisering!

Är ett begrepp som vi inte ofta hör men som flitigt diskuterades under 1900-talets slut. Att det finns människor som vill vända på flyttlassen och bege sig från staden till landsbygden betraktas ofta som något vi landsbygdsbor hittat på men är en faktisk omständighet. Tyvärr ställer våra makthavare inte upp på en sådan omvänd ordning, vi förnekas möjligheterna att erbjuda attraktiva boenden och miljöer för dem som vill flytta. Att viljan finns att leva på landet är en sak men man söker sig inte till platser där den sociala servicen fattas.
Synen på landsbygden behöver förändras för även om vi fortfarande har  hårt arbetande lantbrukare som odlar marken och föder upp djur så är de numera i minoritet. De flesta som idag bor på vår landsbygd har en helt annan profession och många har egna företag eller pendlar till små och stora städer. Den tiden då varje hushåll på landet i viss mån var själförsörjande med höns i hönshuset, potatis på en åkerlapp och en ko i båset är borta sedan länge.

Vår landsbygd är unik, vacker och en fantastisk plats att bo på. Att satsa på landsbygden är inte en insats för några få utan en satsning för framtiden. Kontraurbaniseringen är ett faktum i många av våra europeiska länder idag. Att bo nära naturen har blivit hög status och människor söker sig till områden som kan erbjuda det de önskar. Naturnära med bibehållen service.

Hur kan det komma sig att Sverige som i övrigt så gärna ser sig som ett land som går före har så svårt att se trenden och uppfatta att landsbygden är ett starkt kort för framtiden?

Borde Svensk Landsbygd skaffa sig en egen PR konsult för att ge rätt image? Kanske är det lättare att förtå budskapet tryckt på glättat papper….

Den där Sjöberg i Järnavik – Vad är det för en?

Frågan lär ha ställts i Ronneby Stadshus eller dess omedelbara närhet. Eftersom frågan är ställd från en i kretsen runt kommunledningen kan man anta att eventuell information om denne Sjöberg i Järnavik kommit kommunledningen till del.

På detta sätt kan information nämligen hanteras – raka vägen till kommunalrådet. Detta har jag fått mig till livs, då ett mejl från nätverket kring Landsbygdsupproret så kvickt hamnade hos kommunalrådet. Mejlets innehåll ansågs så viktig att informationen togs upp vid kommunstyrelsens arbetsutskott, KS AU. Visserligen efter att mötet avslutats men kommunalrådet fann det ändå tvunget att kommentera mejlet för ledamöterna.

Vem är då denne Sjöberg och hur kommer det sig att Stadshuset vill ha reda på det?
Personligen tror jag inte det handlar om att Stadshuset ser mig som framtida medarbetare, utan jag tror det är mitt engagemang i opinionsbildningen för folkomröstning samt mitt arbete för skolorganisationens bevarande intill valet 2010, som ligger till grund för stadshusets intresse.

Jag har varit engagerad i skolan sedan mina döttrar började förskolan och har följt Hobyskolans utveckling från 1999. Efter 10 år verkar det som att Hobyskolan funnit sin arbetsform med bra resultat för ungdomarna, och är på väg ned mot det elevantal som skolan är byggd för. Då finner den styrande majoriteten att där inte längre finns elevunderlag i Ronneby kommun för tre 7-9-skolor. Detta ser jag som nonsens.

Hade den politiska viljan funnits och om de styrande inte satt på sig ”prestige-skygglappar” utan utrett och kontrollerat alternativ så skulle, enligt min uppfattning, det gott och väl fungera med tre 7-9-skolor i Ronneby kommun och det hade dessutom kunnat frigöras resurser till 1-6-skolorna i centrum.

Men mer intressant är kanske VARFÖR frågan om min person ställs. Den kanske ställdes i förbigående utan tanke, men den kanske å andra sidan ställdes utifrån att någon verkligen vill veta vem Sjöberg i Järnavik är?

I vilket fall så blir jag fundersam. Om mina insändare, frågor, sökande efter underlag blir som en sten i skon på makthavarna, vad blir då nästa åtgärd från Stadshuset när de fått veta vem han – Sjöberg i Järnavik – är? Vad gör man för att bli kvitt stenen i skon?

Hans Sjöberg
Järnavik