Skatt per levererad service?

Vi på Landsbygdsupproret fick ett mejl från en landsbygdsbo. Så här skrev hon:

”Utan postleverans och internetuppkoppling lär Ronneby kommun inte få sin landsbygd levande.Varför ser man inte till att folk får post utan att behöva gå flera kilometer till brevlådan?
Varför ordnar man inte internettillgång för alla kommuninnevånare som behöver det? Vi betalar alla kommunalskatt.

mvh/ boendes i vildmarken 20 km nordöst om Ronneby (i Ronneby kommun)”

När man berättar om sitt landsbygdsliv för en stockholmare må de höja på ögonbrynen och tycka att vi lever torftigt, utan mängder av biografer, teatrar eller restauranger att välja och vraka bland. Utan buss eller t-bana som passerar var tionde minut. Vi har kanske inte ens en busslinje inom cykel-eller gångavstånd från bostaden.

Men visa samma förhållande för någon som bor i övre Norrland och de tycker att vi lever ett lyxliv, med bara två timmar till Köpenhamn.

Men det är det dagliga livet som sätter gränserna för vad man tål och behöver. Om den vanliga servicen, såsom sjukvård, matinköp, post och FRAMFÖR ALLT Internet inte fungerar är det en omöjlighet att leva ett jämställt liv i Sverige. Skatteskillnader i en kommun baserar sig på inkomst, inte på var man bor. Otaliga är de summor som landsbygdsbor betalar för att deras medborgare ska få service i centralorten medan utvecklingen av den egna landsbygden står praktiskt taget stilla.

Lösningar som skulle kunna diskuteras:

1) Låt kommunskatten baseras på tillgång till service. Basera skatten på levererad service per capita. Det innebär att om en kommun vill utvecklas måste alla kunna vara med i kommunen och betala. En nog så bra morot att investera i utveckling för att säkerställa ett bättre skatteunderlag. Öronmärk landsbygdsbors skattemedel till utveckling av landsbygden.

2) Kan man skapa nya sätt att tänka och se. Varför är centrum-periferi så grundmurat i vår syn på geografiskt område? Om varje kommun istället betraktades som en helhet kommer varje invånare betraktas som bidragande till att både stad och landsbygd är levande.

3) Är den geografiska enheten ett förlegat begrepp? Vad skulle hända om man istället länkade ihop områden med samma förutsättningar och behov. Skulle ett större och utspritt landsbygdsområde kunna utgöra en egen ”kommunal” enhet istället för att länkas till en centralort?

Kärnan i problematiken ligger i att samtliga delar av en kommun (eller ett område) har ett värde. Det går inte att vifta med argumentet ”skyll dig själv om du bosatt dig på landsbygden”. Vad skulle hända om alla landsbygdsbor bestämde sig att leva efter den devisen. Skulle tätorterna ens kunna ta emot den ökade befolkning. Skulle det ens gå att ifrån stan bedriva det vårdande arbetet som krävs för att tillvarata  landsbygdens resurser, i form av jordbruk, skogsbruk, djurbruk, turism, badplatser, strövområden och väghållning? Kan man både ha och äta kakan?
Landsbygden som rekreationsplats och som turistmagnet har hyllats av mer än en politiker och vid otaliga tillfällen, men ingen verkar vara beredd att betala för nöjet.

Tjärö webcamp blir nätnyhet

Nättidningen Internetworld rapporterade idag från webcampen på Tjärö.
Bland de intervjuade finner vi bygdens egen dotter, Astrid Selling Sjöberg som delar med sig av tankar och idéer.
” – Försäljningen får inte ta för mycket tid från produktionen. Det digitala borde optimera arbetet, men det blir ännu mer jobb med att hålla sig uppdaterad i alla kanaler och tjänster, speciellt när man gör produkten själv. Jag letar efter ett sätt att hitta sociala noder där man även kan vara passiv. Ett MySpace för hattmakare”

Små företag måste i allt större utsträckning dra fördel av internet som informationskanal och som en plats för nätverkande. Samtidigt måste de kanske samarbeta i mycket större utsträckning för att inte kommunikationen ska svälja största delen arbetstid och kostnader. Fördelen är att du nu kan vara småföretagare och webinnovatör nästan var som helst, till och med i Blekinges skärgård.

Läs mer på: Internetworld

Sociala webben på Tjärö

I helgen valde nästan 300 personer från hela Sverige (och t o m Danmark) att träffas på Tjärö i Blekinge skärgård. Sweden Social Web Camp iscensattes av What’s Next och hade till syfte att få webbutvecklare, bloggare, kreatörer och kommunikatörer att mötas på en sommarö för att ha det trevligt tillsammans och diskutera den sociala webben; vad som händer och vart den är på väg.

Landsbygdsupproret var givetvis på plats hela helgen och representerade inte bara Bräknebygden, utan var också en av ett antal företag och organisationer från Karlshamnsområdet som deltog i campet.

Alla huserade i stugor och tält och diskussionspassen hölls i lador, uthus, stugor och ute på stenhällarna. Det som särskilt fångade vårt intresse var diskussioner kring öppenhet, makt och social klyftor i samhället och på webben. Joakim Jardenberg (som benämner sig själv som VD, rebell och konsult)  presenterade projektet Makten och Öppenheten, som har till syfte att få Sveriges myndigheter att göra data tillgängligt för allmänheten. Med öppenheten skulle utvecklare och innovatörer kunna skapa nya spännande och samhällsutvecklande tjänster. Problemet ligger i myndigheternas tröghet och ovilja att tillämpa den öppenhet som Sverige i regel skryter vitt och brett med. Som exempel nämnde Jardenberg att svenska utvecklare som skapar vädertjänster använder det danska DMI och norska YR, eftersom SMHI vägrar att gör den svenska meteorologiska datan tillgänglig för allmänheten. I den efterföljande diskussionen lyftes det fram att med en större öppenhet måste det kanske dras tydligare gränser för vad som ska vara tillgängligt och vad som kan anses som integitetskränkande.

Foto: Emanuel Hallklint

Medan den största delen av campdeltagarna valde att få en titt av en ny hypad tjänst av Twingly, var vi en handfull som valde att besöka Daniel Erkstams diskussion ”Digitala klyftor, finns de?”. Diskussionen kom att sträcka sig från handikappade som behöver en webb som är bättre designad till webben som ett medium för att påvisa klyftor i samhället. Jessica Ritzén berättade om Fattigbloggen; då hon som journalist valde att leva en månad på socialbidrag och samtidigt blogga upplevelsen. Frågan blir om webben skapar klyftor, genom att inte vara tillgänglig för alla, eller om den kan lyfta fram en marginaliserad och osynlig grupp i samhället. Landsbygdsupproret berättade givetvis om vår existens och hur bloggen har kommit att engagera inte bara en kommun, utan medborgare från Skåne till Norrbotten.

Sweden Social Web Camp hade förmågan att locka en blandning av webbaktörer; allt från de mest tekniska ”nördarna” till marknadsförare och samhällsdebattörer.

Och alla var överens om att miljön, långt ner i Sverige, ute på en ö, med sporadisk tillgång till bredband har skapat nya tankar, nya idéer och nya relationer.

På lördagsnatten tog What’s Next tillfället i akt att göra en s. k. ”fulsändning” från ön. Du kan se den här.

Fler rapporter från ön: Anders Frick, You, us & them, Kulturbloggen, Sydsvenskan