Utarmning av landsbygden kan ske på många sätt. De senaste åren har kommunerna ägnat mycket tid åt att göra landsbygden så lik stan som möjligt vad gäller adresser. Vägar ska ha gatunamn och hus ska ha nummer. Så ser det ut i stan och så ska det tydligen vara för att larmtjänsten ska hitta.
För några veckor sedan skrevs följande insändare till BLT om förändringarna i Karlskrona kommun. Tjänstemän på kommunkontoret anser tydligen att det är enklare att hålla ordning på gårdsnamn om gårdarna i en by heter likadant men med en siffra efter. Att alla gårdarna i flera hundra år haft unika namn verkar ointressant.
Visst verkar det smart på pappret och i SOS Alarms dator måste siffror göra sig bättre, men vad händer när någon ringer in för att larma om en brand och hänvisar till Larsagården eller Torpagården? Som grannar på landsbygden har man tyvärr inte koll på vilken siffra folk eventuellt har på sina hus.
De var tidigt ute i Karlshamns kommun och då bestämde man sig för att husnumren definieras av antalet meter från vägkorsningen. Så ett hus om ligger 2756 meter från korsningen heter då exempelvis Sjöstigsvägen 2756. Vem tusan kan ens memorera sin egen adress? Och vad händer om man glömmer att stega… eller kommer från andra hållet?
I vår kommun – Ronneby – skulle numren i första versionen sättas efter hur många framtida fastigheter som tjänstmannen estimerade skulle kunna uppstå på vägen. Jag ringde upp och frågade om kommunen redan hade skrivit ner på karta hur vår mark skulle styckas i fastigheter. Svaret jag fick var att ”det är väl ändå troligt att ni säljer er mark och styckar upp i villatomter?” Det är förbanne i mig helt OTROLIGT, svarade jag. Och strax efter försvann den idén och bara befintliga hus fick nummer.
Okunskapen om bygden (eller oviljan att åka ut och fråga landsbygdsborna) visade sig också när man på kontoret ville kalla vägen ända ner till badplatsen för Järnaviksvägen. Längs en kust har man vikar och för att kunna skilja på dom (särskilt om man kommer sjövägen) har varje vik sitt eget namn. Badplatsen ligger inte i Jernaviken, den ligger i Skälaviken. Och däremellan ligger Bastuviken. Hur föreställer man sig att vi här ute ens kan prata med varandra om platser om vi har samma namn på vikarna?
Men det som irriterade mest var nog när en vägbit som alltid haft ett ”gatunamn” förlorade sitt. I Jernaviksdalen finns en rad med hus där sjökaptener bott i århundraden ända fram till andra världskriget. Skeppargatan har vägen hetat sedan urminnes tider. Ordet ”gata” har använts på landsbygden för att beskriva en länga samlade hus, alltså en by. Det finns flera byar i landet med ordet ”gata” i namnet.
Problemet var att man för ett par decennier sedan skapat vägen Skepparvägen i ett nybyggt villaområde på ett annat håll i kommunen. Och att ha två gatunamn som är nästan lika skulle ställa till problem. Men här blev det tydligt att det från kommunens sida var frågan om prestige. Efter klagomål från landsbygdsborna valde kommunen att byta Skeppargatan till Skepparstigen. Vad man uppnådde med detta, förutom att förstöra en bit kulturhistoria, kan man undra över. Vi som bor här säger givetvis fortfarande Skeppargatan.
I Ronneby kommun fick vi med gamla gårdsnamn tillföra det i adressen. Dock, meddelades inte detta till myndigheterna, utan vi måste själva göra dessa ändringar (om och om igen) för att värna om vårt gårdsnamn.
Landsbygdsupproret! 
Nonsens, varför inte var lite mer rationell och mottaglig för förbättringar.
Klart att man i byn vet vad grannens gård heter o.s.v. men kan man begära att Post, Räddningstjänst, Taxi, Ambulans och övriga transportörer skall hitta på landet måste det finns ett system som i stan med nummer!
Kolla med boende i Olofströms kommun där adresserna ändrades för mer än 20 år sedan och har fungerat mycket bra för alla parter. Farhågorna om att alla byanamn skulle falla i glömska har inte slagit in och de lär aldrig glömmas bort .
Däremot måste alla få ge sina synpunkter på namnförslagen på vägarna så det passar så många som möjligt.
Fram för riktiga adressr, det kan gälla minuter om hjälp skall komma fram i tid!!
GillaGilla
För många år sedan genomförde Ronneby kommun en omfattande ändring av adressystemet. Det hette att varje boende inom kommunen skulle ha en unik adress.
På landsbygden innebar det att man tog bort de gamla ortsnamnen som funnits från det att byarna skapades. Landsbygdsborna skulle ha ett gatunamn.
Vi som bodde i de olika byarna i Eringsboda församling sade stopp och belägg. Vi gick till protest mot den maktfullkomlighet som Ronneby kommun uppvisade.
Så småningom, backade kommunen och lösningen blev en kompromiss.
De boende skulle få välja adress, antingen de nya påhittade gatunamnen eller det gamla bynamnet med ett nummertillägg. I stället för gatunamn eller ortsnamn med tilläggsnumer skulle man få använda enbart gårdsnamn, t ex Räntemåla Gård. Ett kommunalt beslut togs på detta.
Ronneby kommun och dess handläggare tycker sig fortfarande veta bäst vilka adressnamn som skall gälla. I norra delen av kommunen har jag observerat att en ny adress har bildats. Man har skapat Gallsjövägen. Ett helt nytt namn som inte har någon kulturell eller historisk anknytning. Den nämnda vägen har i alla tider kallats för Åbackavägen. Varför ändra på det? Naturligtvis okunskap och brist på rutiner.
Det finns säkert många exempel på okunskap eller ovilja när det gäller kommunes agerande mot kommunens innevånare.
Om kommunledningen i sina instruktioner för handläggaren talat om att ändringar av nya adresser skall förankras hos lokalt boeende så skulle självklart många tokigheter utebli. Detta är en from önskan som jag sannolikt aldrig får uppleva.
Är den politiska maktfullkomligheten i Ronneby kommun unik?
GillaGilla