Varför krigar man?

I torsdags var det skolavslutning och antagligen de sista högstadieeleverna i Hoby på ett tag. Sedan mitten av 70-talet har kommunen haft problem att organisera skola för ungdomarna som bor utanför centralorten och slutet av 90-talet gjorde man det som varit ett förslag i mer än 20 år – öppnade ett högstadium i Hoby.

Det visade sig bli ett lyckat experiment, för det får vi förmoda att politiker och tjänstemän betraktade det som. Tyvärr, var man inte intresserad av varken experimentets positiva resultat eller konsekvenserna av en nedläggning när man lade fram förslaget om klassrumsförtätning inne i ”stan”. Och utan att granska alla konsekvenser tog man beslutet att lägga ner.

Kommer vi att åter igen se 20 år av diskussioner kring hur frågan om hur skolungdomar på landsbygden ska lösas, för 2012 då börjar skolbarnkullarna (och framför allt då i västra och norra kommundelen) att stiga igen. Situationen kommer kanske att bli en annan nu med den nya friskolan, som antagligen kommer att fånga upp  en hel del ungdomar. Detta trots att kommunen vägrar att hjälpa till med skolskjuts. Landsbygdsupproret har talat med föräldrar som föreslagit för kommunens tjänstemän att de gärna själva betalar för plats för sitt barn på matarbussen till  byn. Men skoltjänstemännen svarade då att de inte alls kunde tillåta något sådant. De kommer att beställa precis så många sittplatser som antalet barn som kommer att gå i kommunal skola och de kan inte alls tänka sig att ens beställa plats till ytterligare barn, trots att föräldrarna vill betala för platsen. Märkligt, eftersom kommunen kommer att spara pengar på att slippa beställa frukost till friskoleeleverna.

Varför detta krig? Föräldrar och ungdomar förstår det inte. Vems prestige är det som går förlorad om kommunen ämnar göra sitt jobb och se till att samtliga elever i kommunen får en god skolgång? Varför är man så ivriga i att skapa segregation? Vem vinner på det? Likt en Don Quijote skramlar man och vevar på i striden mot väderkvarnarna? Men vart leder detta? Vi vet vart det förde Don Quijote…

De sista högstadieeleverna lämnade Hoby…?

I torsdag hölls den sista skolavslutningen med Hobyskolans högstadielever. Eleverna såg fram emot ett sommarlov, men det fanns ändå en stämning av vemod i luften när kommunens enda F-9-skola gick i graven.

Sista marschen med högstadieelever

Inmarsch in kyrkan

Elevrådsordförande och rektor lyfte båda fram i sina tal att man kämpat för att behålla skolan, men inte lyckats. Rektor Thomas Masseck tittade framåt och talade om att förberedelserna inför hösten rullat på under våren, medan elevrådets ordförande Hannes Fridolfsson tittade bakåt och mindes tre roliga år på skolan. Han vågade dessutom påstå att de nog haft roligare än vad alla 40-plusare nog kunde förstå.

Niorna sjöng Fiskar av silver

Fanbärare

Niorna framförde stämningsfull musik, som kanske både handlade vemodet och rebellen i ungdomarna som väckts under året som gått. Avslutningen var lika mycket en angelägenhet för sjuor och åttor som nu kommer att splittras på tre skolor; Snäckebacksskolan, Kallingeskolan och Karl-Oskarskolan.

"Till rytmen av en regnig natt..."

"...rev vi alla murar runt falska myter"

Skolans personal fick rosor

Tårar och kramar

Kvaliteten i den svenska skolan sjunker!

”Jan Björklund har inte precis någon anledning att glädjas, men en bister nick borde han kunna kosta på sig. Skolverket presenterar i dag sin undersökning av hur svenska elever står sig i den internationella konkurrensen och den bekräftar Björklunds bild av det allmänna kunskapstrenden. ” skriver PJ Anders Linder i sin blogg på SvD den 30/1.

Han fortsätter med att konstatera att kommunernas insatser när det kommer till skolan i större utsträckning måste debatteras och att allmänheten måste få större insyn i hur bra verksamheten verkligen är.

I debattartiklar och bloggar runt om i landet lyfts nu problemet med kommunernas sätt att hantera våra barns skolgång och vi måste fråga oss om skolar hör hemma hos kommunerna? Är de verkligen kapabla att sköta skolan på ett sådant sätt att barn i hela Sverige får samma möjligheter på det sätt som beskrivs i skollagen och i läroplanen?

Kommer någonsin en likvärdig skola av god kvalitet att bli resultatet om kommunerna självsvåldigt får bestämma hur mycket som ska satsas på skolan eller vad som är tillräckligt bra för att de ska komma undan med det? Återbörda skolan till staten är kanske enda sättet att garantera att pengarna går dit de ska?

Läs också: Den stora skoldöden- en landsbygdsfråga Del 2

Ny F-9-skola i Ronneby!

SKOLVERKET GODKÄNNER FRISKOLA I RONNEBY KOMMUN

Utbildningsföretaget Karl-Oskar Utbildning AB har idag beviljats tillstånd till att bedriva skola för klasserna 1-9 samt förskola i Ronneby kommun. Läs tillståndet på Skolverket.

Vet inte politikerna hur illa det är?!

Att Snäckebacksskolan haft problem för några år sedan vet vi om. Vi har också fått beskrivet för oss av lärare på Snäck att läget nu är annorlunda. Men när fd rektor Thore Aronsson påvisar att 40% av niorna kommer att gå ut grundskolan med underkända betyg, blir det svårt för både föräldrar och elever att känna sig trygga med skolorganisationen i kommunen. Läs mer på Bengtbloggen.

Återigen visar Ronneby tydligt hur man saknar förmåga att analysera och strategiskt ta fram åtgärder. Istället belastas eleverna för resultaten; på samma sätt som man gjort i diskussioner om Kallingeskolans låga resultat. De goda resultaten på Hobyskolan borde vara bevis nog för hur man pedagogiskt kan vända en skola i en bygd, där akademisk kunskap och utbildning under flera decennier inte varit högprioriterat, till en skola med intresserade och väl presterande elever.

Frågan är om det ens finns tid att dra lärdom av denna pedagogik innan hela Hobyskolans organisation skjutits i sank?

Skolfrågan rör upp Tingsryd

Även i Tingsryd står man inför förändringar inom skolorganisationen. I måndags beslutade en oenig kommunstyrelse att en bättre konsekvensanalys måste fram innan det slutgiltiga beslutet tas. Centerns Björn Elmqvist har med sitt krav om att innesluta även gymnasiekolan i sparplanerna (vilket ursprungligen även låg i förslaget) splittrat alliansen.

Intressant är också att notera den diskussion som förs bland läsarna på Smålandsposten, där det finns två sätt resonera i en så här viktig fråga:

1) att kritisera politiker eller enskilda läsare för att splittra en politisk allians och att ”våga ta svåra beslut” i en ”infekterad fråga”

eller

2) att diskutera en kommun i sin helhet och huruvida nedläggningar av skolor är en kortsiktigt medel att spara pengar, men inte på sikt inte gagnar kommunens tillväxt.

Många överklagar besluten

BLT skriver 2009-01-05: Nu kommer ytterligare överklaganden av skolbeslutet.
– Vi pekar bland annat på att kommunen använt fel avstånd för skolskjutsarna, säger Linda Mattisson-Olsson. Vi anmärker på att kommunbygderådet inte har fått yttra sig, att kommunen använt fel avstånd för skolskjutsar i beräkningarna och att beslutsunderlaget överhuvudtaget har varit bristfälligt.

Läs hela artikeln på www.blt.se

Kortsynta politiker biter sig själva i ”svansen”.

Här på Landsbygdsupproret har vi under under hösten och vintern belyst den farsartade nedläggning av Ronneby kommuns enda F-9-skola tillsammans med fler landsbygdsskolor av hög kvalitet.

Vi får hela tiden rapporter från engagerade människor i andra delar av landet, där kommunalpolitikerna har samma kortsiktiga tänk.
I Tierps kommun lägger man ner de små byaskolorna, trots att de visar bättre studieresultat och mindre skadegörelse (vilket måste innebära att kostnader för reparationer och underhåll är lägre) än andra skolor.

Bodås skola i Hofors, Gästrikland, fick sin dom i kommunfullmäktige före jul. Där, liksom här, har invånarna  argumenterat för att valet att bosätta sig i bygden till mycket stor del har baserat sig på nära tillgång till skola.
Den mindre skolan har haft bättre möjligheter att ta hand barn med särskilda behov (något som också visat sig stämma i Hoby). I Hofors kommun har  man också engagerat sig starkt och samlat namnunderskrifter. Här är åter ett bevis för att den typen av demokratiskt yttrande för länge sedan spelat ut sin roll i svensk demokrati. Medborgare ska endast uttala sig vid valen genom sina röster (fast då gäller det i och för sig att politikerna inte blir för ”ivriga” när de avger sina vallöften).

På ett märkligt sätt resonerar politikerna i Hofors lika kortsiktigt som i Ronneby. Man talar enbart om att bussresor inte kommer att ge sämre studieresultat. Angående detta resonemang finns tre viktiga aspekter:

1) De mindre skolorna visar sig i skolverkets egna undersökningar ge mycket goda studieresultat, bättre än många skolor i centralorter. Orsaken till detta kan säkert variera, men det är ett faktum att kommunalpolitiker, som har till uppgift att skapa ett samhälle med engagerade unga nya medborgare och röstande, inte ser värdet av en fungerande skolverksamhet.

2) Hur djupa utredningar har politikerna egentligen gjort inför sina drastiska beslut. Västerviks kommun gjorde precis tvärtom; där lät man en av sina rektorer gå igenom hur följderna blivit i kommuner i landet där man lagt ner respektive behållit landsbygdsskolor. I Västervik valde man utifrån detta att inte lägga ner några skolor (Klicka här och ladda sedan ner filen En forskningssammanställning.doc).

3) I ett landsbygdsperspektiv är pendling med buss (eller buss och tåg!) något som försvårar livet för den lilla familjen. Men i ett större perspektiv drabbar detta landsbygden och den företagsverksamhet som bedrivs där. Trender i hela Europa visar att alltfler vill bo på landet och där vill småföretagen bedriva sin verksamhet. Kommunalpolitiker har fortfarande inte förstått att landsbygden, och människorna som håller den levande, är en resurs för att Sverige ska ta sig ur den ekonomiska krisen.

Årets nyhet 2008

En av årets största nyheter i Blekinge är enligt Blekinge Läns Tidning kampen om skolan. Kasper Wahnström, elevrådets ordförande på Hobyskolan, har fått en helsida i nyårsbilagan där han beskriver sin skola som den bästa av alla. Kasper beskriver något unikt för inte bara ungdomar i högstadieåldern, utan faktiskt också för många vuxna som måste gå till jobbet varje dag. Nämligen att han aldrig upplever det som tråkigt att gå till skolan. Som 14-åring har han fått se maktens strukturer för fösta gången och han summerar sin upplevelse på samma sätt som åtskilliga andra, både ungdomar och vuxna:

”Jag har lärt mig mycket det här året, mycket om demokrati. Men jag har också undrat hur saker är uppbyggda och om det så här det fungerar? Är det verkligen demokratiskt när man inte lyssnar på vad så många vill?”

Alla som summerar året kan se hur ”det pedagogiska experimentet Hobyskolan” tagit skrämmande proportioner i politikernas ögon. Skapandet av Hobyskolans F-9-skola var menat att lära en massa luar från skogen att skriva och räkna lite bättre. Men som en doktor Frankenstein har skolan tagit fram ungdomar som tycker om att gå i skolan. Medan man på andra skolor skriker ”bränn plugget!” försvarar Hoby-ungdomarna sin skola, engagerar sig i kommunpolitik, går i demonstrationer och samlar in namnunderskrifter. Kan sådana högstadieungdomar verkligen existera? Visst är det skrämmande?!

På nyåret har man rätt att kvasivetenskapligt titta in i framtiden. Vad ser vi där? Om bara fyra år har Kasper och hans kompisar rösträtt! Om det år 2012 kommer att finnas någon anledning för ungdomar att stanna i kommunen, så kommer den politiska scenen bli nog så intressant.

I morgon är en annan dag..

Detta år, 2008, kommer att skrivas in i historieböckerna som det år då ett gäng kommunalpolitiker lyckades ena hela Ronnebys landsbygd. Ja faktiskt ena alla som bor utanför stadsmurarna, med undantag för några sällsynta exemplar som med lyfta näsor kämpar sig mot strömmen. Man har försökt att ställa vårt engagemang mot staden som om vår vilja automatiskt betyder att vi vill försämra kvaliteten för barnen i stan. Tvärt om, vi vill att barn i hela Ronneby kommun ska få det som skollagen och läroplanen bestämmer att de ska ha, nämligen: En likvärdig skola, som i lika möjlighet till att uppnå målen! samt En utbildning av god kvalitet. Det anser vi att skolorna på landsbygden uppfyller. Om det finns skolor som inte uppfyller de kraven så är det för att Ronneby kommun misslyckats med sitt uppdrag som huvudman och inte för att vi på landsbygden kräver för mycket. Att se till så att kärnverksamheten (vård, skola och omsorg) i en kommun fungerar är  en kommunlednings främsta uppgift. Att Ronnebys majoritet under lång tid inte haft vett att hushålla med skattebetalarnas medel och undlåtit att upprätthålla denna verksamhet på ett sätt som gjort att alla barn har samma möjligheter till en god skola i en trygg miljö, kan inte ses som ett kvitto på att landsbygden kostar för mycket, utan på att man helt enkelt prioriterat fel i många fall och på flera ställen, inklusive vissa delar av centralorten. Att straffa oss för egna begågna misstag känns långt i från rättvist. Men efter långa månader med dålig argumentation från majoritetens representanter i talarstolen är man väl egentligen inte förvånad. Det återstår att se vad som händer med den nu utlovade kvalitetshöjningen på kvarvarande skolor. Det är lätt att misstänka att det blir mer snack än verkstad.

VI kommer åtminstone inte vänta på denna utveckling i stilla ro. I dag, Tisdag 16 december, kl. 18.30, träffas vi i församlingshemmet i Bräkne-Hoby för att diskutera framtiden och våra möjligheter. Välkommen!