Happening i byn!

Den här veckan påbörjades vaccineringen av svininfluensan för allmänheten i Blekinge. I Bräkne-Hoby tog hälsovården bygdegården till hjälp för att kunna ta emot alla. Kl 8.15 (trekvart innan planerad starttid) fanns det redan drygt 120 personer i kö.

45 minuter före utsatt tid!

Men det blev lite av ett antiklimax för många. Endast ca 250 doser kom till Bräkne-Hoby måndag och tisdag, vilket innebar att verksamheten som skulle pågå mellan 9 och 16, tog slut strax efter kl 10. Det var kallt att stå i kö, men stämningen var ändå god och det diskuterades en hel del kring just influensan, om hur riskfylld den egentligen är, hur media har påverkat, osv.

Många med fasta arbetstider hade planerat in ledighet under eftermiddagen, för att upptäcka att de måste försöka göra om proceduren igen. Efter att ha frågat runt bland bekanta verkar ingenting förvåna någon längre. En del verkade dessutom omvärdera vaccinering och kanske strunta i den.

Snabbt och smärtfritt!

Men det fanns några frågor som man inte kunde förstå varför inte myndigheterna tänkt på.

• Om man har flera barn i olika åldrar innebär det att föräldrarna måste ledsaga vart och ett till olika vaccinationstillfällen och sedan dessutom ta ledigt från arbetet för den egna vaccineringen. Skulle inte en familj kunna vaccineras vi samma tillfälle?
• Varför kontrollerade man inte om personer i vaccinationskön verkligen hörde hemma på bygdens vårdcentral. Flera menade att personer från grannkommuner eller sommarboende hade dykt upp. Om det funnits doser till alla hade detta inte varit något problem, menade någon.
• Hade man inte kunnat sköta en bokning av tider via internet? Istället för att ha en gigantisk kö kl 8 hade man kunnat ha ett antal personer som ska komma vid varje hel timme under dagen.

Om det gjorde ont? Nej, sjukvårdspersonalen var fantastiskt trevliga och duktiga och sprutan kändes mindre än en mygga.

Kommunal skola, ett misslyckat experiment

”Vi vill att staten återtar ansvaret för skolväsendet”
”Vi tar – som första parti – tydlig ställning för ett återförstatligande av skolan. Två årtionden efter den svenska skolans kommunalisering vet vi att resultaten inte blev bättre – de blev sämre. Det är därför hög tid att inför nästa mandatperiod föra en öppen och konstruktiv debatt om hur skolan ska styras i framtiden. Inför landsmötet i höst föreslår parti­styrelsen att Folkpartiet ska verka för en övergång till ett statligt huvudmannaskap. Ett skäl för ökat statligt ansvarstagande är alla barns rätt till likvärdig utbildning.”

Detta skriver Folkpartiets styrelse med Björklund i spetsen idag på DN Debatt Folkpartiet har dragit den slutsatsen att skola i kommunal regi inte blir rättvis och Landsbygdsupproret håller med.

Folkpartisterna understryker i sin artikel att det inte är de personer som bestämmer över skolväsendet man kritiserar.  Ändå är svårt att inte se förslaget som en stor smäll på fingrarna inte minst till de ledarmöter ute i kommunerna från partiets egna led som hjälpt till att skynda på skolans förfall.  Att återta kontrollen är statens enda väg för att stoppa slakten på den svenska skolan.

En statlig skola är i sig inte någon garanti för att det blir tätare mellan landsbygdsskolorna, men däremot skulle inte skolpengar kunna användas i det kommunala politiska rävspelet. Som att kvitta skolfrukost mot nedlagd skola. Kanske skulle resultat och kvalitet också spela en större roll för en huvudman med ett vidare perspektiv än den lokala maktbalansen.

Man kan ju undra om detta ställningstagande måhända grundar sig i de otaliga ilskna samtal Folkpartiet mottagit det senaste året, angående partiets sätt att lokalt använda skolan som slagpåse och hårdvaluta i kommunalpolitiska uppgörelser …

Dundrande underhållning!

"FIRE!!!"

Under en hel vecka har Civil War entusiaster förberett sig för det stora slaget. De har byggt och provskjutit kanoner och gevär på campingen i Jernavik. Men idag, lördagen den 5 september, brakade det slutligen loss. Entusiaster från hela landet och Danmark ställde upp i slaget om Brentwood station, som ägde rum i Williamson county i Tennessee 25 mars år 1863.

Då, som nu,  vann sydstatarna just det här slaget. Kolla in de dramatiska bilderna.

Ronneby i sluttande plan

Rapporterna tätnar om Ronnebys otrevliga rutschbana utför. Inte bara kommunen har problem med sina finanser. Nu stänger också två butiker som funnits länge i Ronneby; JC och Sko dej. I torsdagens (27/8) BLT skriver kommunalrådet Jan Anders Palmqvist om hur man prioriterat i finanserna. Han har också sedan före semestern infört en ny rutin: ”Demokrati ställer krav på oss alla att vara delaktiga i debatt och diskussioner med respekt för varandras åsikter och att vi redovisa alternativ”.

Att förändra sitt arbetssätt så radikalt kommer att kräva både energi och engagemang av kommunens politiker och tjänsemän. Under året som gått har föräldrar och landsbygdsaktiva fått erfara att det inte lönar sig att presentera förslag eftersom kommunens ledande politiker och tjänstemän varit helt ovilliga att strategiskt bearbeta förslag som kommit från kommuninvånare.

Nu är det upp till bevis. Kommuninvånarna kallar sin kommun Titanic, men det saknas inte förslag! Många presenteras bland kommentarerna på BLT:s webbplats. Tidigare har vi även rapporterat om idégruppen som startat på Facebook. Här är några av förslagen på åtgärder från kommuninvånarem:

”Nej Ronneby måste göra något drastiskt nu. Jag tänker främst på att ändra själva stadskärnan till något gemytligare så kanske fler Ronnebybor stannar kvar och handlar i stan. Torget ser hemskt ut!”

”Jag skulle vilja ha ett kallbadhus i anslutning till havet – öppet hela året med bastu och bryggor. En fin hopkoppling med Ronneby Brunn som kurort. Plats? På en brygga ut i havet mellan Ekenäs och Karön?”

”Jag saknar en riktig camping.Man kan inte hänvisa alla turister till Brunns hotellet.Jag vet få barnfamiljer som tillbringar 3-4 veckors sem på hotell i Sverige:-) Med en större camping belägen i utkanten av centrum kan man erbjuda cykel/gångavstånd till både havet och centrum.”

”Helt rätt att Ronneby behöver något liknande vatten land. Nu kan det vara på gång. Ronneby brunnsbad ska byggas om och förhoppningsvis så blir det som ritningarna visar idag. Det kommer då bli ett mini vattenland. Helt perfekt för Ronneby och oss som bor här, men det kommer även att dra till sig turister.”

”Vattenland i all ära, men vi har en hel kust med spännande inslag som toppar vilket vattenland som helst.
Titta bara på Torkö stenbrott och vilken potental där finns om man bara kunnat enas om att hitta gemensamma vägar. Finns mängder av natur och friluftsliv med grottor och andra spännande saker som inte kostar en hel förmögenhet att bygga upp.
Ronneby anser jag behöver hitta sin ”lilla” charm inte ta efter det som finns i varje kommun. vad har vi för unikt i kommunen som ingen annan har? Vi har underbara paddelstråk, fiske, båtsafaris, segling m.m.”

”Ronneby är ju ”Hjärtat i Sveriges trädgård” och det finns otroligt mycket vackra trädgårdar och Brunnsparken. Sverige flödar nästan över av trädgårdsintresserade människor som åker land och rike runt för att får inspiration. Här finns en jättemöjlighet. Gör moderna rabatter i delar av brunnsparken som designas av kända och okända människor, avtäck dem inför publik. Håll kurser i trädgårdsdesign etc.”

”Uteserveringar är ju väldigt trevligt, men de verkar ju bara bli färre eftersom kommunen tar hutlöst betalt!”

”Ett fik/cafe som inte stänger så tidigt som nuvarande gör på helger,Och då menar jag typ contan ställen.”

”Det jag saknar i Ronneby är en stor lekplats! Inte bara några få gungor och en sandlåda… En riktigt klätterställning… Möjlighet att duka upp fika korgen medans barnen leker… Båten i Brunnsparken har ett kanonläge…men det är ju bara en båt inget annant runt omkring…”

”Det vi behöver i Ronneby just nu är politiker och tjänstemän som inte vill se att Ronneby bli en spökstad! Andra städer frodas och folk gör av med pengar både till höger och vänster medans folk i Ronneby flyr. Vi behöver bli bättre på att få hit större klädeskedjor, Torget borde göras mer inbjudande (ta karlskrona som exempel med många fina uteserveringar)”

”Jag saknar kommunikationer runt Ronneby. Om man inte har bil i denna stad, så är man ”fast”.
Sen skulle jag vilja ha ett bilfritt torg, vilket borde kunna fixas mycket enkelt.
Alla avgaser från bilar som bara kör runt är helt onödiga!”

Tjärö webcamp blir nätnyhet

Nättidningen Internetworld rapporterade idag från webcampen på Tjärö.
Bland de intervjuade finner vi bygdens egen dotter, Astrid Selling Sjöberg som delar med sig av tankar och idéer.
” – Försäljningen får inte ta för mycket tid från produktionen. Det digitala borde optimera arbetet, men det blir ännu mer jobb med att hålla sig uppdaterad i alla kanaler och tjänster, speciellt när man gör produkten själv. Jag letar efter ett sätt att hitta sociala noder där man även kan vara passiv. Ett MySpace för hattmakare”

Små företag måste i allt större utsträckning dra fördel av internet som informationskanal och som en plats för nätverkande. Samtidigt måste de kanske samarbeta i mycket större utsträckning för att inte kommunikationen ska svälja största delen arbetstid och kostnader. Fördelen är att du nu kan vara småföretagare och webinnovatör nästan var som helst, till och med i Blekinges skärgård.

Läs mer på: Internetworld

Sociala webben på Tjärö

I helgen valde nästan 300 personer från hela Sverige (och t o m Danmark) att träffas på Tjärö i Blekinge skärgård. Sweden Social Web Camp iscensattes av What’s Next och hade till syfte att få webbutvecklare, bloggare, kreatörer och kommunikatörer att mötas på en sommarö för att ha det trevligt tillsammans och diskutera den sociala webben; vad som händer och vart den är på väg.

Landsbygdsupproret var givetvis på plats hela helgen och representerade inte bara Bräknebygden, utan var också en av ett antal företag och organisationer från Karlshamnsområdet som deltog i campet.

Alla huserade i stugor och tält och diskussionspassen hölls i lador, uthus, stugor och ute på stenhällarna. Det som särskilt fångade vårt intresse var diskussioner kring öppenhet, makt och social klyftor i samhället och på webben. Joakim Jardenberg (som benämner sig själv som VD, rebell och konsult)  presenterade projektet Makten och Öppenheten, som har till syfte att få Sveriges myndigheter att göra data tillgängligt för allmänheten. Med öppenheten skulle utvecklare och innovatörer kunna skapa nya spännande och samhällsutvecklande tjänster. Problemet ligger i myndigheternas tröghet och ovilja att tillämpa den öppenhet som Sverige i regel skryter vitt och brett med. Som exempel nämnde Jardenberg att svenska utvecklare som skapar vädertjänster använder det danska DMI och norska YR, eftersom SMHI vägrar att gör den svenska meteorologiska datan tillgänglig för allmänheten. I den efterföljande diskussionen lyftes det fram att med en större öppenhet måste det kanske dras tydligare gränser för vad som ska vara tillgängligt och vad som kan anses som integitetskränkande.

Foto: Emanuel Hallklint

Medan den största delen av campdeltagarna valde att få en titt av en ny hypad tjänst av Twingly, var vi en handfull som valde att besöka Daniel Erkstams diskussion ”Digitala klyftor, finns de?”. Diskussionen kom att sträcka sig från handikappade som behöver en webb som är bättre designad till webben som ett medium för att påvisa klyftor i samhället. Jessica Ritzén berättade om Fattigbloggen; då hon som journalist valde att leva en månad på socialbidrag och samtidigt blogga upplevelsen. Frågan blir om webben skapar klyftor, genom att inte vara tillgänglig för alla, eller om den kan lyfta fram en marginaliserad och osynlig grupp i samhället. Landsbygdsupproret berättade givetvis om vår existens och hur bloggen har kommit att engagera inte bara en kommun, utan medborgare från Skåne till Norrbotten.

Sweden Social Web Camp hade förmågan att locka en blandning av webbaktörer; allt från de mest tekniska ”nördarna” till marknadsförare och samhällsdebattörer.

Och alla var överens om att miljön, långt ner i Sverige, ute på en ö, med sporadisk tillgång till bredband har skapat nya tankar, nya idéer och nya relationer.

På lördagsnatten tog What’s Next tillfället i akt att göra en s. k. ”fulsändning” från ön. Du kan se den här.

Fler rapporter från ön: Anders Frick, You, us & them, Kulturbloggen, Sydsvenskan

Nya tider, nya lösningar!

Så är då Karl-Oskarskolan igång. Igår var det skolstart för 150 elever och de första skoldagarna tillbringas som lägerskola på Aspans kursgård. Det uppstod trafikstockning på den lilla Aspanvägen när alla föräldrar skulle lämna av sina förväntansfulla ungdomar till sina första skoldag. Dagarna är fulla av roliga aktiviteter och det var en sömndrucken 14-åring som Landsbygdsupproret pratade på torsdagsmorgonen: ”Nu ska vi ha 7-kamp!” sa hon och hade inte tid att prata.

Karl-Oskar-elever har roligt på lägerskola

"Vi sover på vinden"

Eleverna på skolan kommer inte enbart från Hobyskolan, som varit den skola som drabbats av oförklarlig nedläggning av högstadiet. Det finns elever från hela kommunen och till och med någon elev från en annan kommun. Det är många som vill ha en annorlunda skola med fokus på bra pedagogik och där varje elev är synlig.

Grattis och lycka till, Karl-Oskarskolan!

Läs om Karl-Oskarskolans start www.blt.se och  www.sydostran.se

Sommaren är kanske inte över än…

… men Landsbygdsupproret har märkt att nu börjar det rulla igen.

Vi hälsar alla trogna landsbygdsälskare tillbaka till Landsbygdsupprorets blogg efter en välbehövlig sommarledighet, då vi har försökt att få blodet att stilla sig en aning. Men nu pumpar vi igång igen.

Vi ska åter försöka bevaka händelser i vår närhet och spännande saker i hela riket. Som tidigare tar vi tacksamt emot tips om jämställdheten mellan stad och land, makthavare och väljare.

Vi hörs och ses!

För förändring behövs högt i tak

Ronneby kommun hamnade längst ner på Sverigelistan när Svenskt näringsliv undersökte hur det stod till med företagsklimatet i landet. Det finns många som vill råda bot på detta. Ett intressant och lovvärt initiativ kommer från Ronnebyföretagaren Henrik Svanberg, som startat Facebookgruppen ”Tillsammans kan vi göra Ronneby bättre”. Redan nu finns det 500 medlemmar, som vill stötta och förhoppningsvis också komma in med idéer om hur man ska lyfta en kommun som ligger i botten.

Beskrivning av gruppen Tillsammans kan vi göra Ronneby bättre på Facebook:
Senaste tiden har det varit mycket skriverier i media om Ronneby, tyvärr är det allt som oftast i negativ mening. Högskolan försvinner, skolor läggs ner, butiker slå igen, arbetslösheten ökar, butiksinbrott och personrån tillhör vardagen och kommunen blir utsedd till Sveriges sämsta företagskommun. Politikerna och tjänstemännen i stadshuset har börjat inse problemet och tanken med denna grupp är att vi ska hjälpa dem att göra Ronneby till en attraktivare stad igen, kanske har du förslag och visioner på hur vi Tillsammans kan vi göra Ronneby bättre. Inga förslag är för dåliga att dela med sig, men personangrepp mot politiker och tjänstemän är helt förbjudet. Ta nu en riktig fundering på vad som behövs göras med vår kära kommun och kom i håg Tillsammans kan vi göra Ronneby bättre.

Högt i tak och någon som lyssnar på idéer från invånarna kan leda till mycket i det långa loppet.

Vad är Facebook: Facebook är ett s.k. socialt media, där man kan lägga upp listor med sina vänner och bekanta (som också är medlemmar på Facebook). Medlemmarna kommunicerar genom att skriva meddelanden till varandra, lägga upp bilder, tipsa om länkar och annat roligt som att skicka digitala kramar, snöbollar och drinkar till varandra. Samtidigt har Facebook blivit en plats där man kan skapa grupper som vill protestera, uppmärksamma orättvisor, driva frågor och diskussioner, lyfta fram viktiga personer, mm. För att komma åt gruppen måste du därför bli medlem på Facebook.

Varför krigar man?

I torsdags var det skolavslutning och antagligen de sista högstadieeleverna i Hoby på ett tag. Sedan mitten av 70-talet har kommunen haft problem att organisera skola för ungdomarna som bor utanför centralorten och slutet av 90-talet gjorde man det som varit ett förslag i mer än 20 år – öppnade ett högstadium i Hoby.

Det visade sig bli ett lyckat experiment, för det får vi förmoda att politiker och tjänstemän betraktade det som. Tyvärr, var man inte intresserad av varken experimentets positiva resultat eller konsekvenserna av en nedläggning när man lade fram förslaget om klassrumsförtätning inne i ”stan”. Och utan att granska alla konsekvenser tog man beslutet att lägga ner.

Kommer vi att åter igen se 20 år av diskussioner kring hur frågan om hur skolungdomar på landsbygden ska lösas, för 2012 då börjar skolbarnkullarna (och framför allt då i västra och norra kommundelen) att stiga igen. Situationen kommer kanske att bli en annan nu med den nya friskolan, som antagligen kommer att fånga upp  en hel del ungdomar. Detta trots att kommunen vägrar att hjälpa till med skolskjuts. Landsbygdsupproret har talat med föräldrar som föreslagit för kommunens tjänstemän att de gärna själva betalar för plats för sitt barn på matarbussen till  byn. Men skoltjänstemännen svarade då att de inte alls kunde tillåta något sådant. De kommer att beställa precis så många sittplatser som antalet barn som kommer att gå i kommunal skola och de kan inte alls tänka sig att ens beställa plats till ytterligare barn, trots att föräldrarna vill betala för platsen. Märkligt, eftersom kommunen kommer att spara pengar på att slippa beställa frukost till friskoleeleverna.

Varför detta krig? Föräldrar och ungdomar förstår det inte. Vems prestige är det som går förlorad om kommunen ämnar göra sitt jobb och se till att samtliga elever i kommunen får en god skolgång? Varför är man så ivriga i att skapa segregation? Vem vinner på det? Likt en Don Quijote skramlar man och vevar på i striden mot väderkvarnarna? Men vart leder detta? Vi vet vart det förde Don Quijote…